Jag läste ut Expeditionen nyss av Bea Uusma, alltså det här är nog hårt men hon verkar galen. Boken började fantastiskt. En berättelse om mod och kärlek som sedan övergår till något maniskt. Bea är besatt av Andréexpeditionen. Inte besatt på ett spännande sätt som hjälper oss läsare in i en mytomspunnen resa utan mer åt ett äckligt otäckt håll. Beskrivningarna av dödsorsakerna och likens kvarlevor (som upptar cirka 1/4 del av boken) fick det att vända sig i min mage. Lägg till alla bilder som finns på kranier som är sågade itu. Boken är läsvärd i början men det övergår till något som inte känns sunt och när jag läser sista sidan känner jag att jag tycker är författaren är galen som spenderat en massa år på det här och ändå inte kommer fram till något. Alls. Ni får läsa boken och berätta vad ni tycker. Kanske är jag överkänslig. Jag gick över till en bok om investeringar efteråt för att balansera psyket ... [showhide type="post" more_text="Show English translation..." less_text="Show less..."] I just finished the Expedition by Bea Uusma, this is probably harsh but she seems crazy. The book started out amazing. It was a story about love and bravery that then transcends into some manic. Bea is obsessed with the Andre Expedition. Not obsessed in an exciting way to help us readers learn something about the fabled journey but more in a creepy, weird way. The descriptions of the death causes and the remains of the bodies (which constitute about a fourth of the book) made my stomach turn. Add all the pictures of the cut up skeletons. The book is good in the beginning but it turns into something unhealthy without ever reaching a conclusion. At all. Read the book at tell me what you think. I'm going to read about about investments instead to balance out my pscyhe... [/showhide] Släpper ut gravidmagen. Bredvid mig ligger en ask med NK-mint...