Slutat amma | Isabella Löwengrips blogg

Nu har det gått två dygn sedan jag ammade sist.

Det känns både bra och ledsamt. Eller nu ljuger jag. Mest ledsamt är det för det är inte mitt eget val att sluta men det bra för att Sally för mättare nu. På BVC så dom åt mig att börja ge henne mat vid fem månader och det gjorde jag. Gröt till frukost, en halv burk till lunch och andra halvan till middag och så amma i mellan. Men Sally visade direkt vad hon ville. Hon älskar burkmat och började rätt snabbt att vägra bröstet. Jag har liksom försökt att amma lite för att det är mysigt men hon vill inte och jag får acceptera det. Jag känner mig lite besviken på mig själv att min kropp liksom inte kunde leverera rätt mängd. Och jag förstår verkligen inte varför. Jag äter ju ordentligt och hade rätt teknik. Hur kan det vara så rent biologiskt att amningen inte blir tillräcklig? Det går ju liksom emot hela evolutionen, jag ska ju kunna ge mitt barn mat om jag vill. Men jag vet ju att jag inte är ensam om situationen och jag får väl vara tacksam för att det gick i fem månader.

Fördelarna nu är att jag kan vara borta längre än tre timmar på rad utan att det gör ont eller krånglar, vilket innebär fler middagar med vänner ute och lättare att komma iväg på jobb. Dessutom går alla plagg i garderoben går nu att använda. Men helt ärligt så känns det inte direkt som en vinst. Jag är inte alls redo mentalt för att sluta men nu får det bli så.

Sally älskar hur som helst mat! Gillis har vi alltid fått kämpa med (än idag) men Sally blir helt till sig. Det gör situationen i alla fall lättare för mig.