Efter ett trevligt stopp i Båstad så åkte vi hit till Falkenberg Strandbad och det känns som att vara hemma. Vi gick ner till stranden med Gillis och lekte, doppade fötterna och gungade. Jag känner mig så trygg i att vara hans mamma. Det kanske låter konstigt och självklart men det är en härlig känsla att känna sig hemma i en roll. Efter tre månader var Gillis en naturlig del i livet (då slutade jag att tänka: just det jag har ju en son!) och nu snart åtta månader senare är det som om livet alltid har varit såhär. Men egentligen har ju han varit längre i min kropp än på utsidan. Jag är så lycklig och tacksam över att Odd och Gillis är min familj. Att bli mamma är det klokaste beslut jag tagit. [showhide type="post" more_text="Show english translation..." less_text="Show less..."] After a nice stop in Båstad we went to Falkenberg Strandbad and it felt just like coming home. We went down to the beach and playing with Gillis, dipped our feet in and went on the swings. I feel so comfortable in my role as his mother. It might some strange and a bit obvious, but it's a lovely feeling to feel so at east with your role. After three months Gillis felt like a natural part of life (that's when I stopped thinking: oh I have a son!) and almost eight months later it feels like this has always been my life. But really he's spent more time inside my body than outside of it. I'm so happy and grateful that Odd and Gillis are my family. Becoming a mum is the wisest decision that I've ever made. [/showhide] Blus Vero Moda, jeans Lindex