När jag kom hem från middagen nyss så fick inte jag på min dator. Jag blev hysterisk och tänkte på min bok som dumt nog bara är sparad på min dator, jag gick in i badrummet och tog en dusch så länge och skrek åt Nils att försöka få igång den (jag blev en mardrömsflickvän som skrek "Du är ju kille du ska ju fatta sånt här!!) och under tiden som jag duschade så bad jag till Gud att han skulle få min dator att fungera. Det märkliga är att jag inte tror på Gud och kallar mig för ateist, men nu passade det! Jag bad lite för mig själv där i vattnet att jag ska bli bättre på att spara mina dokument om han hjälper mig och skänka bort några böcker gratis. Då plötsligt ropar Nils att datorn fungerar och jag glömmer bort Gud och ger Nils en stor kram och säger att han är bäst. Gud finns liksom bara när han behövs för min del... Tror ni han straffar mig för det? Dags att sussa, NRJ imorgon 7.30 missa inte det!