Begravning imorgon av min morfar. Det känns i kroppen. Det är som en tung sten över hjärtat. Odd ber mig att försöka sätta ord på hur det känns men det går inte. Tomt och tungt. Det blir den fjärde personen som dör i mitt liv. Min moster, min farfar, Odds morfar och min vän som gick bort för sex år sedan. Jag flyger ner till Skåne imorgonbitti och åker hem på kvällen. Jag kommer gå precis när barnen vaknar och komma hem när dom sover så jag passade på att njuta lite extra med timmarna vi hade tillsammans efter jobbet. Jag tänker sällan på döden. Jag har inte heller någon ångest inför den. Den bara väntar där långt borta och när det sker så kommer jag att dö väldigt tacksam över det liv jag fick. Men tills det sker vill jag ändå maxa varje dag som går. Inte låta något gå till spillo. Ta mina drömmar på allvar. Och när barnen väl drömmer framöver så ska jag ta deras drömmar på allvar. Att få fylla livet med upplevelser är nog meningen med livet enligt mig. Jag kan inte komma på något klokare.