Skämskudde | Isabella Löwengrips blogg

Det går inte en dag utan att jag gör bort mig här. Odd hade beställt in en skål med glass till efterrätt (världens dyraste glass finns tydligen på detta hotell, 150 bath per kula. Det blir ju liksom många kulor på en dag). Hur som helst så åt jag ur Odds skål och försökte få upp dom sista dyra chokladdropparna med skeden när servitören kom och frågade om jag var klar.

Då ville jag skämtsamt svara att "jag vill bara slicka ur min mans skål först". Men på min engelska blev det "No, I want to lick my husbands bowl first". Men grejen är att jag liksom sluddrade vid ordet bowl så att det lät som balls. Vilket gör att meningen fick en annan betydelse. "No, I want to lick my husbands balls first".

Sedan blev det knäpptyst. Tiden pausades i universum och hela kosmos skrattade åt mig. Jag ville bara krypa under bordet och stanna där i all evighet. Varför var jag tvungen att säga en konstig mening på engelska? Kunde jag inte bara smajlat och sagt att jag ville äta det sista.

Herregud.

Not one day will pass without me doing something embarrassing. Odd ordered a bowl of ice cream for dessert (apparently this hotel sells the world's most expensive ice cream for 150 baht per scoop, and you know how many scoops you eat in a day…). Anyways, I took a bite out of Odd’s bowl and I was trying to get the very last of the expensive chocolate sauce when the waiter asked if I was done.

This is when I wanted to make a joke saying: “I just wanna finish the last of my husband's bowl first”. With my Swenglish it turned into: “No, I want to lick my husband's bowl first” and with me slurring the word bowl, it sounded like I said balls: “No, I want to lick my husband’s balls first”.

Dead silence. Time stood still and the universe was laughing at me. I just wanted to hide underneath the table and stay there forever. Why did I have to say something in English? Why couldn’t I just smile and said I wanted to eat the last of the ice cream?

Oh dear.