För exakt ett år sedan var jag sjukskriven för att jag höll på att bli utbränd, utmattnings-depression helt enkelt plus att panikångesten bråkade med mig. Jag var sjukskriven i en månad från allt och resten av terminen gick jag i skolan en dag i veckan och jobbade hemifrån resten. Bloggen var nere i några veckor men när den kom igång var jag öppen med att jag mådde dåligt men jag försökte ändå hålla den positiva andan i bloggen. Bloggen blev lite som terapi (tillsammans med den riktiga kbt:n). Jag vet inte om psyket kommer ihåg att det var prick ett år sedan men jag började må riktigt dåligt igen. Eller jag har gjort det hela hösten egentligen. Den här gången har jag inte jobbat för mycket, snarare har jag dragit ner rejält på allt jobb bara för att jag är rädd om mig själv så jag vet inte riktigt varför det är såhär. Höstdepp? Men nu i alla fall är jag inne i en gråtperiod och panikattackerna avlöser varandra så jag är rejält trött jämt. Det är lite dumt att de krockar med boken, bloggen och föreläsningarna men jag gör så gott jag kan. Men ni får helt enkelt ha överseende med att jag kommer att vara lite nere. Jag mår helt enkelt inte bra. Så nu vet ni det! Alla mår dåligt ibland utan anledning så jag tycker att det är lika bra att skriva om det i bloggen så att vi kan hjälpas åt. Det är inget att skämmas för! Nils ska dra med mig på muséum nu, skönt att sysselsätta sig med något lagom! Ska boka en weekend när jag mår bättre, mådde bra i Nice!