Jag kände att jag var dålig redan när jag vaknade i Växjö i går men tryckte bort symptomen eftersom jag var tvungen att gå iväg på kvällen. Däremot slog det till rejält imorse och jag har feber och är förkyld. Så himla segt. Jag hade sett fram emot en helg med min älskade familj och hitta på roliga saker, nu kommer jag vara tråkig i Gillis ögon. Jaja, bara att acceptera kroppens tillstånd och ta ett steg tillbaka. Är det något som går nu? Det känns som att alla runt mig har varit dåliga. Hur som helst så fick jag en mysig morgon med Gillis ändå, han var på goshumör. Nu när jag skriver de här så inser jag att jag kanske smittar honom när vi är så nära men i en familj så smittas man väl oavsett? Svårt att låta bli att gosa fast man är dålig. [showhide type="post" more_text="Show english translation..." less_text="Show less..."] I felt that I was starting to get ill when I woke up in Växjö yesterday but I ignored the symptoms since I had to go out in the evening. This morning it came back full force however and I now have a fever and a cold. So annoying. I'd been looking forward to a weekend with my beloved family when we'd do fun things together, now Gillis is going to think that I'm boring. Oh well, I just have to listen to my body and take it easy. Is there something going around at the moment? It seems as though everyone is feeling under the weather. Writing this I realise that I might give it to Gillis but in a family you're bound to catch things off each other right? It's hard not to cuddle him even though I'm ill. [/showhide]