Sista kvällen | Isabella Löwengrips blogg

Borde packa men jag orkar inte. Tillbringar sista kvällen här i sängen på hotellet med en massa gott istället. Imorgon flyger jag hem till Stockholm men jag hinner gå en shoppingrunda inne i Zürich först. Jag vill bara tacka för alla positiva kommentarer, ni ska bara veta hur mycket ni är med mig hela tiden. Kommer ni ihåg att jag sa i början när jag kom hit att man måste brytas ner för att kunna utvecklas och bygga upp något som är ännu starkare inom sig själv? Jag gjorde verkligen det nu. Utsatte mig för utmaningar jag tidigare inte ens kunnat drömma om, det krampade i magen, jag grät de första dagarna för att jag kände pressen. Självklart ska man inte göra så att man mår dåligt men ibland behöver man komma över trösklen, tvinga sig själv att bryta sin osynliga spärr som bara sätter krokben för sig själv och det är jobbigt, skit jobbigt.

Det är precis som när man stod där på trampolinen, 3:an i badhuset och det behövs bara ett litet steg för att hoppa i vattnet ändå krävs det så mycket mod till att ta det där steget ut. Jag jobbar mycket med målbildning med mig själv, att se mig själv klara av saker och det hjälper mig att bryta den osynliga rädsla-spärren för då har jag redan tagit mig igenom det psykiskt i huvudet först.

När du står där, när du har världens möjlighet att få göra något du drömmer om eller om det bara kanske handlar om att öppna dörren dit själv, ta den! Tänk på dig själv när du står där på trampolinen och ska hoppa ner i bassängen. Det lilla steget ut sitter bara i huvudet. Lär dig metalt att ta dig genom dina hinder innan du själv bemöter dom i verkligheten. Det hjälper dig! Det enda hindret man egentligen har är sig själv.

Tack för att ni är med mig på vägen, vi får peppa varandra!