Singelperioden | Isabella Löwengrips blogg

Om det är något som är recept på lycka så tror jag att det är att jag har levt ut varje fas till max i mitt liv. Jag har växlat mellan långa förhållanden och att vara singel och bo själv. Och jag har älskat varenda period. Mitt singelliv kan beskrivas som en klyscha. En fantastisk sådan med en hel del Sex And the City, X antal Ben & Jerrys, massor av myskvällar för mig själv med en stor hög av härliga magazine eller filmer, många knasiga utekvällar med tjejerna .. Och många märkliga (och roliga!) dejter.

Jag blir helt varm i kroppen när jag tänker tillbaka på min singeltid. När Angelica var här igår så pratade vi igenom en del och skrattade då att vi fick ont i magen. Så många gånger hon har räddat mig från knäppa dejter. En gång satt jag på en restaurang med en man som verkligen körde speed-dejting metoden med tusen frågor för att se om jag passade in i hans modell. "Kan du laga mat Isabella?" (he he nej...) "Är du bra på att städa?" (.. Eh.....), "Hur många barn vill du ha?" (Barn?!? Vi känner inte varandra) och så det knäppaste .. "Om du skaffade en hund, vilken ras?" Varpå jag svarade och han fick ett utbrott "Nej det här fungerar inte, den rasen gillar jag verkligen inte" . Snabbt som attan messade jag Angelica och sa att hon måste komma förbi och rädda mig vilket hon gjorde och så kunde jag smita efter varmrätten. Det här var ingen dejt, utan snarare att han skulle ta fram måttbandet och mäta mina höfter för att se hur "barnfödaraktig" jag ser ut att vara..

Men trots sådana kvällar så älskade jag det! Jag gillade att bli utbjuden, att bli upphämtad och få skämmas bort lite. Men gud så kräsen jag var. Det kom blommor hem och till kontoret, drinkar som serverades som killen som jag dejtade hade ringt in när jag hade en tjejmiddag på en restaurang. En annan kille hade ordnat så att jag fick mitt favoritgodis serveras på ett plan när jag skulle iväg till en föreläsning. Små saker som gjorde mig glad.

Jag är tacksam över hur jag levde ut det till max, för sedan när jag träffade min prins, Odd. Så kände jag mig så himla klar. Och det enda jag längtade efter var att bilda en vardag. Att leva ihop på riktigt. Och ni vet hur jag fungerar, det går med stormsteg, stort och fort. Vi flyttade ihop tidigt, och vi väntar barn. När vår skrutt kommer i november så har vi varit tillsammans i 1,5 år. Allt känns så himla rätt. Däremot har jag nog aldrig varit så lycklig som nu. Singelivet är kul, galet roligt, men att gå i väntan på att få barn är en tyngre lycka och något så mycket större.

Mitt tips till dig som lever som singel är att njuta av det! Ta ut svängarna ordentligt, träffa en massa människor, upplev galna saker. Men hitta också din egen vardag där du trivs bra med att vara själv en kväll också. Jag älskade att vakna upp själv, att ha en egen oplanerad dag. När man blir trygg i en fas i livet, när man känner att man inte har behov av en annan just för att du trivs så bra med dig själv .. Det är så personen med stort P dyker upp i ditt liv. Det måste bara vara en kosmisk lag.