Så förbereder du en tuff vecka | Isabella Löwengrips blogg

Igår när jag kom hem, hade en kväll med barnen och hade nattat klart vid halv åtta. Plötsligt blev det så himla tungt att ta mig an veckans jobb som låg och väntade. Nästan en känsla av att det var läskigt att komma igång. Att påbörja en ny vecka för mig känns alltid som att hoppa från tian i en simhall. Varje vecka, samma isande känsla i magen.

Jag har så många dagar som jag presterar på, jag kan räkna lugna kontorsdagar på mina händer under ett år. Alltid är det comfort zones som ska tänjas, spränga nya personliga gränser. Denna vecka är det prestation varje dag på olika sätt och igår kväll behövde jag ta ett djupt andetag, ställa mig i duschen och göra en kopp té innan jag kunde sätta mig vid 21-tiden och komma igång med all förberedelse.

Varför måste jag hela tiden pusha mig själv? Jag har inget bättre svar än att jag älskar känslan efteråt. Det är en kick att känna att jag har blivit lite längre, lite mer kunnig och lite mer erfaren. Erfarenheten gör mig tryggare. Och det blir en positiv spiral som gör att jag vågar testa mer. Tony Robbins har ett citat som jag gillar "If you don't grow you die".

Jag på reporter-jobb i NYC

Jag minns när jag var 18 år och fick förfrågan från MTV om jag vill åka till NYC och agera svensk reporter på VMA. Som vanligt kastade jag mig ut, åkte dit och skulle intervjua kändisar på röda mattan. Shakira, Jean Paul, Jack Black, The Hills-stjärnor med mer. Jag blev så nervös att allt gick fel. Jag fick inte ut ett ord så när chanserna väl kom, en känd person efter den ena och jag hade Shakira framför mig - Blev jag helt tyst tills hon passerade vidare till en annan röda mattan-reporter. Jag lyckades inte intervjua en enda person! Allt låste sig totalt. Om jag fick fler MTV-erbjudanden? Inte direkt.

Men jag har lärt mig i livet att snedsteg, misstag och att man inte presterar så bra som man hade kunnat, det är inte hela världen. Så länge man lär sig av dom. När jag gör något som jag inte kände var 100 % är jag snabb på att lägga bort prestigen, utvärdera mig själv och se hur jag kan bli bättre. Jag har lärt mig att älska processen och arbetet. Oavsett om det handlar om att föreläsa för hundratals, prata på engelska, ta införsäljningsmöten om marginaler eller stå framför en kamera. Det är kul att växa och bli bättre, även om vägen dit känns oerhört krävande och lite läskig.

Vem påbörjar en MBA när man inte ens har gått klart gymnasiet? Typiskt mig att "hoppa på", allt löser ju sig. Vilket det också gjorde efter x antal kvällar med tårar. Det var fruktansvärt svårt och jag tog mig igenom halva innan jag valde att lägga energin på företagen

Inför intensiva och högpresterande veckor finns det tre regler; 1. Kom så förberedd du kan. 2. Jobba med ditt mentala. 3. Hushåll med veckans energi, prioritera vad du ska orka göra på topp och vad du kan göra halvdant. Jag försöker trycka bort nervositeten och aldrig släppa igenom tankar som är elaka mot mig själv, tillexempel "att jag inte skulle fixa det" - Så skulle jag aldrig tillåta mig att tänka, det kommer ju aldrig att gå då. Istället visualiserar jag veckan som en rolig bergochdalbana som jag precis ska hoppa på, visst blåser det och blir svettigt ibland men jag glömmer aldrig bort hur roligt jag har det och att jag är tacksam för livets små utmaningar hela tiden. Jag älskar ju det.

Nu ska jag spela in fjärde avsnitt av online serien, ha en trevlig tisdag på er!