Lördagsförmiddagen har varit både effektiv och slapp på samma gång. Klev upp sex med Gillis, gav han välling och myste i soffan, vi lekte en stund, satte på en tvättmaskin och hann rensa hans kläder och vika ihop det som han har vuxit ur (varför känns det alltid lite jobbigt?). Väckte Odd vid åtta och då gick jag och la mig igen, sov en stund och sedan läste Rövardotter av Jackie Ferm. Efter frukosten så kröp jag ner i sängen igen och fortsatte att läsa. Det är inte en lätt uppväxt Jackie Ferm har haft, det är en otroligt stark berättelse och jag rekommenderar alla att läsa den. Det första jag sa till Odd efter att ha läst en del var att "vad tror du om att vara stödfamilj i framtiden när vi blir äldre, till barn som har det tufft?". Odd svarade såklart på en gång utan att ens vet bakgrunden till min fråga. [showhide type="post" more_text="Show english translation..." less_text="Show less..."] This Saturday morning has been both efficient and chilled out at the same time. I got up at 6 am with Gillis, fed him gruel and cuddled on the couch. We played for a while and then I did a load of laundry and had time to go through his clothes and fold everything that he's grown out of away (why does that always feel a bit sad?). I woke Odd up at 8, went back to bed for a nap and then I read Röverdotter (The Robber's Daughter) by Jackie Ferm. After breakfast I went back to bed and continued reading. Jackie Ferm had such a tough time growing up, it's a strong story and I'd recommend it to anyone. The first thing I said to Odd after having read a part was *what do you think about being foster parents when we're older, to kids who are going through a hard time?". Odd said yes immediately without even knowing the reason I asked. [/showhide]