Retas = kärlek | Isabella Löwengrips blogg

Det är inte mycket som jag tycker är pinsamt. Jag har inget problem att vara naken inför folk jag inte känner, fråga folk på gatan om de kan ta en bild på mig eller råka lämna en toalett med papper under foten. Det mesta rycker jag på axlarna för och säger som Karlsson "De är en värdslig sak" MEN det finns en situation då jag alltid vill sjunka igenom jorden och det är när Odd och jag åker bil och så är det en korsning i stan, fullt med folk och då drar Odd ner fönstrerna och spelar en låt på högsta volym. Idag när vi var vid Fridhemsplan såg jag hur fönsterna var på väg ner och då visste jag vad som var på gång och en sekund senare så spelar han Panetoz "Dansa Pausa". Varenda människa vid korsningen stirrar ju mot vårt håll och Odd sitter helt oberörd i sätet. Här är har jag två val, också sitta oberörd för att visa Odd att "jag inte bryr mig" eller luta sätet bakåt och dö inombords och hoppas på att ingen ser mig.

Jag gjorde alternativ två...

[showhide type="post" more_text="Show english translation..." less_text="Show less..."]

I don't find a lot of things embarrassing. I don't have a problem being naked in front people I don't know, ask someone on the steer if they can take a picture of me or walk out of the loo with toilet paper stuck to my heel. Most of the time I just shrug my shoulders and think like Karlsson "it's not a big deal". BUT there is one thing that always makes me wish that the ground could swallow me there and then. It's when Odd and I are out driving and get to an intersection where there are a lot of people. Odd always pulls down the windows and play a song really loud. Today by Fridhemsplan I saw the windows on their way down and knew what was coming... a second later he's playing Panetoz "Dansa Pausa". Every single person at the crossing looked at us but Odd just looked as though nothing was happening. I had two choices, pretend like I don't care to Odd or recline the seat and die inside, hoping that no one will see me.

I went with option two...

Out friends think that we are really childish together because we play tricks on each other all the time, but in a loving and positive way. Kind of like that dance I did when I was in Barcelona, that's the kind of dancing we do in the bathroom when we brush our teeth (if you watch the clip again you can see that I'd been practicing two of the moves" and we compete in who can do the "coolest karate kick" (I kicked in such a funny ay when I was in week 38 of my pregnancy) and we have music competitions regularly. You put on headphones and sing along to a song while the other one records you and then we compare who's better. It's not that embarrassing when we're at home been when we're flying business class, that's something else... I think it's important that you continue to play around even though you have a child. It keeps relationship healthy and ensures that the everyday rut of things don't take over but that your everyday life remains really fun.

[/showhide]

En bild från när vi dejtade och festade, här på en karaokebar!

Våra vänner tycker att vi är väldigt barnsliga med varandra för att vi "leker och busar" men på ett positivt kärleksfullt sätt. Som den där dansen jag gjorde i Barcelona är ett exempel på hur vi dansar i badrummet när vi borstar tänderna (se klippet igen så märker du att jag har övat in två rörelser som jag gör om) och så brukar vi tävla i "tuffaste karatesparken" (min spark när jag var gravid i vecka 38 såg väldigt kul ut) och så har vi rätt ofta en sångtävling. Den går ut på att man ska sätta på sig hörlurar och spela upp en låt och samtidigt sjunga medan den andra spelar in och så jämför vi med som sjunger bäst. Hemma är det inte så pinsamt men när man flyger och sitter i business, då höjs nivån.. Jag tror att det är viktigt att man fortsätter restas och busar trots man har barn ihop. Det är ett sundhetstecken på att vardagens lunk inte tar över utan att man faktiskt gör vardagen till något riktigt roligt.