Respektera ditt liv | Isabella Löwengrips blogg

Vi måste prata om det här med att klanka ner på varandra. Jag trodde att vi var klara med det. Det har varit en sådan fin stämning bland kommentarerna, men så plötsligt så sveper en våg av elakhet runt igen och det är så tråkigt. Kom igen! Det är 2016, vi kvinnor ska hålla varandra om ryggen lika bra som män gör. Vi ska hålla ihop, inte lägga mentala krokben.

Det här är bara ett litet snabbt axplock jag gjorde medan jag nattade Sally. Exemplen går tyvärr att börja många fler. Ful i håret, ful i hyn, fula kläder, dålig mamma, taskig mot mina kollegor som hjälper mig med Sally, taskig mot Odd. "Du är minsann ingen supermamma, du har ju städhjälp och börjar nio på dagarna". "Det finns andra som sliter hårdare".

Vi kvinnor måste sluta med det här. Det är ofattbart att det finns människor som lägger tid på att kommentera på den här nivån. Jag kan ta skiten, jag är van. Men ni som skriver måste förstå att ni spiller er tid och energi på något som inte ger ett dugg.

Vi lever ungefär 29 000 dagar i ett liv. En tredjedel sover vi bort. En del av dagarna är vi för små för att ens minnas och en annan del av dagarna är vi för gamla för att orka. Så mycket återstår inte där i mitten för att vara krass. Då undrar jag, hur kan man vara så taskig mot sig själv att man kastar bort minuter utöver det till skit? Det är respektlöst mot sig själv. Blir du irriterad på hur jag lever, gör dig en själv en tjänst och läs inte. Kommentera inte. Ta fram en bra bok eller ring en vän, gör något av din dyrbara tid som ger dig något positivt istället. Slösa inte din tid på att bli upprörd, livet är för kort för det. Använd andra människor för inspiration, men inte bränsle för irritation.