Resa själv | Isabella Löwengrips blogg

Nu har jag gjort första resan själv med ett barn och jag är stolt över mig själv som grejar det med flyg, hotell, möten och middagar ute. Sally är ju inget spädbarn längre som kan amma/sova konstant utan hon har ju en vilja nu vilket sätter mer press på mig men de är inget jämfört med Gillis. Fem månader är enklare att resa med än en två åring. Det allra tuffaste har varit nätterna, att liksom vara ensam på ett rum själv med förkyld bebis. Inatt somnade hon 02.30 men sedan försvann plötsligt förkylningen och vi fick en bra natt efter det. Man blir tvungen att vara stark själv och bara ta sig igenom det.

Annars har vi haft det väldigt bra. Under mötena sitter hon i mitt knä med en leksak eller sover/hänger i vagnen, att byta till sittdel var klokt. Och när vi haft ledig tid så har Sally och jag promenerat längs stranden, jag har läst och druckit kaffe. Jag har faktiskt fått till ett glas sangria i en solstol också, så jag kan inte klaga (dock fick jag njuta i tio minuter he he men det gör inget). Det har varit mysigt att ha mycket tid ihop, vårt band är ännu starkare.

Klänning Livly

Om man får vara ytlig så har jag inte direkt hunnit göra mig fin, det är väl det. Jag har sminkat mig på tre minuter när hon jollrat i sängen, snabbduscha och somna med blött hår för att inte väcka henne med hårfönen. Jag har liksom inget bra ställe att ha henne i på rummet, babysittern är guld värd hemma men snart sitter hon ju själv. Allt sånt som att sminka av sig, gå på toa i lugn och ro är lättare när man är två. Men tur är ju kollegorna, det underlättar. Det jag är förvånad över är att jag har kunnat vara med på mötena nästan som vanligt trots Sally, vi har hunnit gå igenom mycket här borta.

Utsikt från balkongen... Nu blir det sista middagen! Imorgon går planet 06.30 hem :)