Tack för alla fina kommentarer igår efter Renées brygga. Vi spelade in allt i augusti förra året och jag hade precis fått reda på att jag väntade barn igen. Men alltså jag visste inte att jag reagerade så starkt för lite oskyldig mask?! Jag har aldrig hållit i en mask tidigare och när jag väl skulle göra det för första gången så fick jag verkligen panik. Hela min kropp och själ liksom stretade emot. Jag är inte rädd för något men maskar är tydligen en sak som jag inte klarar av. Gällande scenen på bryggan så blev det känslosamt. Jag har nog trott att jag har bearbetat klart allting men jag inser att jag inte har det och att det är okej. Jag trodde att såret skulle läka men jag vet nu att när man bryter med en förälder så läker det aldrig. Jag vet att många av er vill hjälpa till och säga att jag borde göra annorlunda men det här är ett beslut som har tagit många år för mig att komma fram till och jag vet att det är rätt och att jag mår bättre i längden av det. Det är bara det att det gör så fruktansvärt ont. Missade ni programmet så kan ni se det här igen. Jag plus tre fantastiska kvinnor