Jag får många frågor kring hur relationen påverkas när man har barn, speciellt två barn som är så små. Självklart påverkas relationen, jag menar Odd och jag sover i olika rum just nu. Jag med Sally i hennes rum och Odd sover i vår säng och Gillis brukar komma över på natten. Snart kan vi nog sova allihopa men just nu väcker vi inte varandra vilket är praktiskt klokt, men inte så romantiskt. Hade någon sagt till oss innan vi fick barn att vi skulle sova i olika rum och att det kan gå dagar i mellan då vi kramas och gosar så hade vi båda sagt - Det går vi aldrig med på! Och visst, i början så fick vi fråga oss själva, är det såhär det ska vara? Men jag frågade mig själv också, måste jag ligga i Odds famn i soffan varje kväll när jag precis har ammat klart (i timmar känns det som), när jag väl kan lägga ner Sally vill jag ju helst sitta själv. Det är verkligen från två olika håll, att vi inte har så mycket fysisk kontakt som tidigare vilket är tråkigt men även där vi väl har möjlighet, pressen att man måste vara nära. Tiden att få vara själv måste också få utrymme. Sedan är det där med tajmning. När man väl har fått till det, man har tänt ljus, tagit fram lite vin och vill krypa nära nära och se på film, så vaknar något av barnen. Att få till det romantiskt är lite knepigt, speciellt om någon av oss är trött. Så som vi ser det så handlar det om att sänka ribban. Vi kan inte jämföra med innan vi fick barn just nu, om målet nu är att vi ska tokhångla jämt, hoppa på varandra passionerat, ta långa duschar ihop och äta varma middagar ihop på kvällarna, så kommer vi bli väldigt besvikna. För det är nästintill omöjligt för oss med en fyra veckors bebis och en 1,5 åring. Men, det viktigaste av allt är att båda är med på att - Det gör ingenting! Och varför det? Jo för att vår situation nu är tidsbegränsad. Det kommer inte alltid vara såhär och med det i bakhuvudet kan vi båda slappna av i småbarnslivet. Igår fick vi till en ost och vin-kväll, vi såg på Modern Family, världens roligaste serie Men självklart finns det saker man kan göra för relationen ändå, för att ge den energi. Att göra en kopp kaffe på morgonen, ta båda barnen på promenad så att den ena får sova ut, säga att jag älskar dig, göra high five när man tagit sig igenom ett vardagskaos ihop, skicka gulliga sms, peppa varandra att man är en asbra mamma eller pappa (det behöver man höra), unna sig att kolla om roliga tv-serier så att man får skratta ihop, våga retas, busa ihop. Överraska med en riktig superkyss när man minst anar det, tjuvnyp på valfrikroppsdel, listan går att göras lång. Det viktigaste är att man pratar.. Att båda är med på att det är under en tidsbegränsad period det är såhär och att det är okej. Barnen först. Att man ser sig som ett team, att man aldrig tävlar om vem som gör mest. Och att man försöker hitta det roliga i varje krävande situation. Men den inställningen blir det stor skillnad!