Positiva relationer | Isabella Löwengrips blogg

Hej Isabella, j ag har börjat läsa din blogg på senare tid och upptäckt hur klok du är och hur mycket jag tar till mig av det du skriver. Går just nu igenom lite med min familj. Skulle behöva höra lite pepp o hur man ska tänka med människor som inte är bra för en, som tar mer energi än ger och som man mår sämre av att ha i sin närhet än annars. Kan du inte skriva lite peppande ord o styrkande saker att tänka på när man är i svag-moment. Tack för allt, du är en sann förebild.

Svar: Usch, jag vet precis vad du går igenom. Men ibland känner man bara att det är nog. Oftast har det tyvärr redan gått för långt innan man sätter ner foten. Men det är ju så vi människor fungerar, vi förlåter och förlåter. Skjuter fram vår egna gräns för vad som är okej. Man har inte så mycket människor nära i sitt liv så ibland känns det bättre att låta relationen vara än att bryta. MEN man känner i magen när gränsen är nådd. Det är inte endast i magen man känner det utan i alla kroppens celler.

Det är inte alltid det går så långt att man måste bryta, men man kan i alla fall ta en paus. Ibland är paus det enda alternativet om man vill rädda relationen så småningom. Få tid att analysera lite och känna efter. Kanske kommer saknaden av att ses tillbaka eller så gör den inte det.

I vuxen ålder måste man få vara selektiv med människorna runt sig. På arbetsplatsen går det inte men privat, absolut. Livet är för kort för att träffa människor som tar din energi, trycker ner dig, ibland behöver det inte vara något personen säger högt utan man känner bara av att man blir ledsen efter varje gång man träffats. Det ska inte vara så. Ska du orka prestera på jobbet, klättra i karriärstrappan, lägga tid på din partner om du har någon och allt som du gillar i livet - Måste du orka. Det betyder att du måste få energi av dina närmsta. Det kommer nämligen inte att fungera om du har människor som får dig att bli ledsen i din vardag. Istället för att lägga krutet på att utvecklas, kommer din energi gå åt till att hålla dom knepiga relationerna flytande... Och en massa ältande.

Det är inte värt det.

Alla mina vänner sedan några år tillbaka, är människor som jag kan vara mig själv med. Till 100%. När jag kan det så går inte min energi åt när vi ses. Den blir konstant eller så ökar den . Ska jag vara helt ärlig så är så karriärfokuserad att jag har inte tid med knepiga, kravfulla relationer. Jag vill jobba, jag vill vara jag och jag vill vara med min familj. Det är det min energi räcker till, ska jag lägga tid på vänner så måste det ge mig energi för det finns ingen reserv att ta av just nu.

Tänk aldrig att du är elak mot någon för att du pausar eller faktiskt bryter. Tänk istället att du är snäll mot dig själv och dom människorna du verkligen älskar. För du får mer att ge dom. Kram!