Mitt mål under den här helgen på rivieran är att röra på mig så lite som möjligt (vill antingen ligga raklång i en solsäng eller bli serverad mat) samt alltid ha ett glas champagne i min hand hehe. Igår så körde hotellets chaufför oss till resturang Plage Keller här i Antibes. Restaurangen låg väldigt vackert vid vattnet. Vi beställde in en Bollinger från 2005, Odd åt en köttbit, jag tog in en skaldjursplatå och sedan väntade glass till efterrätt. Gudomligt gott, vi måste tillbaka. Klänning Ilse Jacobsen (adlink) Men kvällens bästa var ändå våra samtal. Igår fick vi en chans att verkligen prata. Mycket skratt och några tårar. Våra fyra år tillsammans har varit intensiva. Odd sa "Att leva med dig är som att leva med en tornado men som gör gott och stärker andra i din väg och du går alltid åt rätt håll". Vi pratade om hur man hittar balans med två karriärer, hur vi vill uppfostra våra älskade ungar, hur vi ska få dom till starka men snälla individer. Hur jag önskar att dom allltid kommer att kunna ringa oss fastän allt skiter sig, tillexempel blir för fulla fastän dom inte har åldern inne. Men att dom vet att vi alltid finns där. Jag drömmer om att våra barn blir två trygga människor och som kliver ut i världen och känner att ingenting är omöjligt. Världen ligger vid deras fötter och man har inget att förlora genom att försöka. Men det är också viktigt att barnen blir snälla medmänniskor och vågar stå upp när samhället inte är rättvist. Våga ryta ifrån när någon blir illa behandlad i klassen. Ifrågasätta när något inte känns rätt. Starka men snälla. Två Bamse-ungar.