Att jag har en nacke och rygg som är stel som en planka och tusen myggbett på benen spelar ingen roll om man jämför med vad jag fick uppleva igår! Jag måste säga att jag aldrig har varit en person som har uppskattat landskap tidigare (pappa muttrar fortfarande surt om de efter alla resor till alperna när jag var liten) men efter att jag träffade Nils så har jag lärt mig att se naturen på ett annat sätt och tycka att det är vackert. Igår paddlade vi vid Nätraån som ligger några mil inåt i landet, det var jag och Nils och Nils härliga barndomsvänner från �vik. Vi paddlade i ca 4 timmar och stannade vid stränderna under tiden för att fika, vid åtta på kvällen så stannade vi till vid en stuga där vi grillade korv och satt uppe vid elden hela natten. Det blir aldrig mörkt här. Vi sov inte i tält utan de fanns en stuga som man kunde placera sin sovsäck i och ligga som i våningsängar .. Väldigt hårt och obekvämt men med en brinnande brasa bredvid blev det mysigt! Vad jag är stolt att jag följde med på äventyret, verkligen minnen för livet! ... Förresten, gissa vilka två som vann paddlingstävlingen? ;) �n var en halv meter-meter djup och rätt smal, ibland var det lite fors! Nils mamma hade bakat världens godaste vaniljbullar I brist på koppar så delade vi en öl burk och drack kaffe ur, mysigt!