Ömsa skinn | Isabella Löwengrips blogg

Jag läste någonstans att vi människor "ömsar skin" var 7:e år. Att var 7:e år så genomgår vi en slags förändring. Man hör ju ibland om den "klassiska sju års-krisen" i förhållanden så det kanske stämmer. Hur som helst så känns det som om jag genomgår en förändring just nu. Jag gjorde det för sju år sedan också. Då skulle jag fylla 18 år och det är väl en rätt självklar förändring bara det. Att blir myndig. Herregud vad jag älskade det. Nu är det som om jag landar i mitt vuxna jag. Sätter grunden för kommande år. Det har varit en stor process att gifta mig, få barn och man har varit så uppe i allt och liksom inte hunnit känna efter. Känslan nu är att jag lär känna mig själv nu i mitt "nya liv".

Jag känner att jag inte är lika rädd för att berätta om mina brister eller när jag mår dåligt. Jag vågar vara mer öppen mot er. Förut kändes det som om jag kastade mig frivilligt mot vargarna varje gång. Idag tycker jag inte att det är så farligt. Vi människor är rätt lika varandra i grund och botten. Vi går igenom i stort sett samma sak i våra känsloliv, bara det i olika tider i livet och kanske mer eller mindre av något. Jag blir inte lika upprörd ... Men jag blir kanske inte heller lika glatt exalterad på gott och ont heller. Mitt civilkurage har blivit starkare. Jag berörs mer idag. Nackdelen med det är att jag faktiskt också tar åt mig mer, när jag var yngre så rann allt bara av och då menar jag allt. Men det är väl baksidan av att bli mer blödig.

Jag försöker analysera varför jag går igenom den här fasen just nu och mycket är såklart att jag blir äldre, men också mycket i mitt föräldraskap. Man lär sig oerhört mycket att inte komma i första hand längre. Jag lämnar scenens mitt och blir mer utav en betraktare och det gör att man börjar reflektera mer. Det gör också att vardagen inte alltid känns lika ljus som förut och i början kom det som en stor chock för mig. Att det finns en vardag som inte alltid är beskriven med superlativ. Hela jag har ju varit i synonymt med att "det är världens bästa .. X". Men det gör ingenting. Det finns något väldigt härligt med kontraster eller att vardagen går i känslovågor.

Att göra min process tydlig för mig var väl steget att klippa av håret. Ibland behöver man något visuellt som bekräftelse för en inre process.

Ja ja! Nu är det dags för första hårtvätten och jag är rädd för att håret blir helt platt och slickat mot mitt huvud. Inte alls sådär frisörluftigt. Vi får väl se :-)