Olika världar i det lilla | Isabella Löwengrips blogg

Det är sällan jag hamnar i situationer där jag känner mig bortkommen, visst kan jag säga att det dels beror på att jag vistas i miljöer där jag känner mig trygg men jag måste säga att jag är rätt allmänbildad och har lätt för att vara social i de flesta sammanhang oavsett vad samtalen handlar om men om det är något tillfälle som får mig att känna mig riktigt korkad så är det här uppe i Norrland. När det pratas om jakt, rovfåglar, fiske, naturen generellt så hänger jag inte med och jag kan bli lite ledsen över att jag inte alls har någon kunskap kring det. Igår tillexempel så pratades de om en fågel som förstör potatisodlingen och jag förstod inte att vi varken pratade om en fågel eller potatis för att Nils familj använde ordet på fågelns art, trana tror jag att den hette och pära istället för potatis. Där satt jag ett helt samtal och visste inte vad vi pratade om. Jag vet att det är ett larvigt exempel och självklart pratar inte de bara om naturen MEN jag måste bara berätta att det är jobbigt att hamna i sådana situationer. Eller som om någon här uppe frågar om man vill ha "Blana" på sitt tunnbröd. Jag trodde att blana måste vara ett grönsaks blad , men istället får jag in messmör blandat med grädde. Que?

Jag hatar att känna mig korkad så jag försöker låtsas att jag är en svamp och suger åt mig all Norrlands-info men det är svårt och ibland känner jag mig felplacerad. Ibland blir jag så avundsjuk på Nils som får växa upp i två världar, större stad och här medan jag bara får en. När jag var yngre så åkte min inskränka skola i stan ut till en förort bara för att vi skulle få vara i naturen och gräva upp maskar och lära oss olika namn på svampar. Och första gången jag åt en jordgubb direkt från marken var för tre dagar sedan. Det är lite orättvist.

Jag i Nils skjorta