Ny minnen | Isabella Löwengrips blogg

Jag blev så ledsen när vi lämnade Las Americas. Jag skrev det inte i förra inlägget men jag vet ju varför. Jag ville skapa nya minnen. Jag besökte den platsen när jag var sju-åtta år men då ensam med en person som jag helst inte vill nämna, som drack sig berusad och elak i en veckas tid. Jag såg hotellet där jag mådde så dåligt och grät mig till sömns varenda natt. Jag hade tänkt att nu när jag kom tillbaka med min familj så skulle jag kunna göra om det hemska till något bra. Få fina bra minnen.

Men det gick inte. Istället blev jag knäckt och tokgrät.

Vi hann till poolen i alla fall en stund på eftermiddagen. Bikini från Etro

I slutet av mina tonår var jag arg och gick i terapi för att bearbeta en massa saker. Jag trodde att jag var klar, att jag liksom hade lämnat allt de gamla bakom mig. Gjort det jag måste göra för att inte såras mer fastän det inneburit väldigt tuffa beslut. Men nu när man väntar barn igen så dras allting upp. Varenda minne som gör ont, som påminner mig om något Gillis skulle kunna bli utsatt för svider än idag lika mycket. Och det gör mig arg att det ska spöka hos mig trots att jag är vuxen och jag vet att våra barn aldrig kommer att behöva genomgå vissa saker. Det gör så ont.