Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, det här är som en film. Inskränkt Stockholmstjej träffar Naturälskande Norrlandsgrabb OCH de ska ut i skogen och paddla kanot och tälta i inlandet. En liten del av mig tänker att de här kan bli romantiskt, vi trillar i vattnet, han hjälper mig upp, vi värmer oss vid en brasa bla bla bla men så avbryter Nils mitt dagdrömmande med att ropa "Bellsa, jag packade ner toapappret". Det är nu jag inser att jag har ljugit för Nils under våra år tillsammans, att jag skulle vara tuffare än en vanlig Stockholmstjej egentligen. Det är fel, det är jag inte alls, jag är livrädd för att ramla i en smutsig å, jag är rädd för att min nya franska-pedikyr på tårna kommer att bli förstörda av sand eller jord, jag är rädd för att äta något som kallas för pilser-korv som ligger i en burk, jag är bekymrad över att inte kunna rengöra ansiktet innan jag går och lägger mig i mitt tält, jag är rädd för att inte ha tillgång till dusch när jag är svettig och jag är rädd för alla mygg som kan ge mig ärr i framtiden men jag är framför allt livrädd över att använda de där toapappret ute i skogen utan att kunna tvätta händerna MEN jag älskar min Nils och jag måste bryta mönster för att utvecklas därför ska jag trotsa mina rädslor för naturen och allt som är obekvämt. För kärlekens skull!