Vi gick till Shanti idag för att äta middag, beställde en linsgryta och svalade tuggorna så gott som hela, gott med något annat än soppa i alla fall. På väg hem så satte supervärken igång igen och när jag är nära porten så stannar en tjej mig och vill ta en bild. Jag förklarar att jag har så himla ont och måste hem, så jag orkar tyvärr inte ta en bild. Hon svarar okej men efter det fick jag världens sämsta samvete och ångrar mig totalt i hissen upp. Hon kanske tog mod till sig och så sa jag nej! Under alla mina år i offentligheten, snart åtta (!) så kan jag räkna gångerna på en hand som jag har sagt nej till en bild (och då tar jag bilder med läsare varje dag). Minns en gång som jag sa nej när jag var i Nice inne på en toalett på ett hotell och då gjorde tjejen ett helt argt inlägg om det vilket gjorde mig ledsen. Jag hade bråttom på toa, inget annat. Odd sa åt mig att släppa det "Du är bara människa, du får säga nej om du inte vill". Han har kanske rätt. Jag vet att jag inte behöver ställa upp när jag är i parken med Gillis, går promenad med Christian i mjukisbyxor eller har gått på portömning och är helt röd i ansiktet, men jag gör det ändå. Tar man mod till sig för att fråga så jag kan liksom inte säga nej när det tar några sekunder. Och om jag är finnig på bilden eller har en fläck på tröjan bryr jag mig inte om. Men idag tog värken över och jag sa nej .. Och det dåliga samvetet brottas med mig.. Christian fick en egen stol på Shanti!