Igår trillade det in flera hundra mail angående ätstörningar och självkänsla. Jag har fortfarande inte hunnit läsa igenom alla och inte heller svara. Jag ska sätta mig och göra det så fort jag har tid. Av de många säger i mailen är att man är rädd att en kompis ska bli sjuk i anorexi/bulimi. Jag pratade med Anorexi/bulimi-kontakt och det här kan man tänka på: Tecken på att en vän lider av en ätstörning är inte alltid lättast att se, men var uppmärksam om vännens beteende ändras. Tränar personen mer än vanligt? Hoppar personen över tillställningar, fester för att det serveras middag? En person som får en ätstörning får ofta ett extremt kontrollbehov. Att kontrollera maten är ett sätt i tron om att få mer kontroll men oftastförsöker man kontrollera något annat i sitt liv väldigt extremt. Betygenska vara på topp, träningen ska vara varje dag på samma tid. Utesluterdin vän dig för att du inte får plats i schemat? Fråga rätt ut! Var inte rädd för att faktiskt våga bry dig, är manvänner och man tror att sin vän mår dåligt är det ens skyldighet att bry sig. Beröm din vän! Iställlet för att ge komplimanger om utseende kanske du istället ska säga "jag gillar dig så mycket för att du för mig glad, din fantastiska värme smittar av sig" eller "Du är så himla bra på att få dina vänner att känna sig uppskattade .. " Ensam är inte stark. Visa att du bryr dig genom att säga att ingen människa är stark nog att ta sig ur ätstörningar helt själv. Det är så otroligt vanligt tyvärr att börja rucka påmat-intaget och säg att det går att stoppa innan det blir värre, men tillsammans med familjen, skolkuratorn, vännernna, en person man känner sig trygg med. Vad är era tips om man märker att en vän är i riskzonen?