Dom här två lediga veckorna har gjort att jag tappat bort var jag är i min cykel och helt glömt att det är dags för röd vecka snart. Jag var helt förtvivlad imorse över att jag kände mig så nere. Sally tappade sin skål med yoghurt och jag kände bara hur jag ville gå upp till sängen igen och stanna där. Bräcklig som tusan. Jag förstår inte hur jag kunde missa alla tecken, hungrig som en varg, ledsen utan anledning, chokladsug utan dess like, härliga utbrott i ansiktet och jeans som blir svåra att stänga. Det var Odd som sa det "Men du, är det inte mensdags snart?" Och vad tror ni jag gjorde då? Jo jag började grina och svarade "Joooooo, förlååååååååååt". I vanliga fall äter jag ju mina premalex när humöret börjar dippa men jag missade liksom perioden helt under julledigheten. Efter 26 år och två barn senare borde man ju liksom inte få en chock längre över att det är mensdags. Men men, tabletten är tagen och nu vet jag varför allt tokdippade. Skönt det. Vissa kanske tycker att man ska härda ut under PMS men jag tycker att om det finns en möjlighet att slippa dippen och ångesten - Varför inte? Det finns ju ingen poäng med att må hormonellt dåligt i en vecka. Tog en dusch och bestämde mig för att börja om dagen. Tröja Ellos, jeans Lee och Flattered. Dessa filurer har haft paddmys men nu ska vi byta om. Gillis frågade om vi inte kunde träffa en robot idag och det är klart vi ska göra det!