När är det dags?! | Isabella Löwengrips blogg

Alltså jag vill ju inte ropa efter vargen men det känns som att det är något på gång i min kropp. Jag vet ju att lilltjejen är fixerad och har varit det en månad och varje kväll i några dagar nu har den där molande (mens)värken kommit och nu har den flyttat sig till ryggslutet, det håller i sig i cirka en halvtimma varje gång. Om det drar igång så väntar jag på att den konstanta värken ska övergå till regelbundna värkar och det gör det inte än. Men det känns som att min kropp vet något jag inte vet och just nu försöker jag analysera den. Är det på gång eller inte? Med Gillis så hade jag precis samma molande värk en vecka innan han kom. Jag åkte ju faktiskt in en gång i tron om att det var dags men då hade jag bara öppnat mig en centimeter och fick snällt åka hem och vänta i sju dagar på att han ville ut. Som omföderska kan man ju faktiskt vara 1-2 centimeter öppen utan att det är dags.

Kanske borde jag ändå packa BB-väskan... Förra gången var listan med packning så lång. Nu är det liksom mest aktuellt med en tandborste, ett ombyte till mig och några bebisplagg.

Jag har sett ut såhär hela helgen, samma kläder och en tofs.. Så skönt!

Imorgon väntar hur som helst min sista jobbvecka. Den är dock väldigt lugn vilket jag har sett till med flit för jag visste ju inte hur jag skulle må vid den här tidpunkten. Jag menar, jag går in i vecka 38 på onsdag. Imorgon har jag ett möte. Tisdag två möten, onsdag och torsdag föreläser jag och fredagen firar jag sista dagen med mina kollegor på spakonferans. Veckan handlar mest om att få klart saker och ting överallt och spika mammaledighets-kommunikationsplanen i alla företag. Nu är det inte många veckor tills vi får träffa vår dotter och Gillis syster. Jippie!