Några svar! | Isabella Löwengrips blogg

Skriv sen hur det var att träffa barnen igen! Du verkar haft en rolig resa men kunde inte låta bli att tänka på hela tiden hur otroligt trött du måste ha varit och hur lite sömn du fått plus festande på det. Jo, du kanske är van med för lite sömn men tror aldrig kroppen vänjer sig och börjar trivas med sömnbrist. Det värsta jag vet med att resa är just sömnbristen. Jag har nog iallafall aldrig varit utvilad under en resa för man ska hinna med så mycket som möjligt och är i full fart hela tiden och dricker alkohol och äter skräpmat. Jag brukar helt ärligt vara förstörd i hela kroppen efter en resa, och då brukar jag ändå inte festa hela nätterna. Småbarnsåren ändrar verkligen sömnvanan. Innan jag fick barn så sov jag 10 timmar per natt, nu kan jag fungera på fyra timmar. Inte i längden såklart men då och då. Resan var fantastiskt men nej det blev inte mycket sömn, vi kom hem runt 02-03-snåret och Sheila och jag som för en gång skull hade tänkt att sova ut vaknade pigga klockan sex på morgonen ... Alla tre nätter! Men helt ärligt märkte jag inte av det. Idag är jag pigg som vanligt. Man får supersömn-krafter som mamma. Det var fantastiskt att träffa barnen. Sally kändes så himla stor och går betydligt bättre, när jag åkte gick hon 5-6 steg och nu går hon tvärs igenom rummet! Gillis blev jätteglad men ville inte riktigt lämna förskolan tidigare, typiskt. Hej Bella! Nu när Gillis börjar bli lite större, kan du inte skriva lite om hans olika stadier fram tills nu och vad du tycker är roligast som mamma? Är det roligare när barnen blir lite större eller är du ett fan av bebismys? Åh. Det blir roligare för varje dag som går. Han är en liten människa som jag pratar med om saker hela tiden. Vi liksom konverserar och det är så häftigt att få en inblick i hans värld. Jag upplevde Gillis tuffare som bebis än vad Sally var men det har nog med att göra att jag kände mig mer trygg andra gången. Gillis är en person med hög integritet, han är en ansvarsfull storebror och trygg i sig själv. Det är livets stora höjdpunkt att få sitta på första parkett och få följa honom (och Sally). Det är svårt att sätta fingret på hans stadie nu, han är härlig att umgås med. Som en liten kompis. Däremot har han börjat stamma då och då (som jag gjorde) och jämt när han fastnar så blir han lite ledsen och så säger han "Mamma jag kan inte prata". Då svarar jag alltid "Jo du pratar jättebra Gillis, börja med ett annat ord". Jag tror att det är en tillfällig grej men vi får se. Svar på din fråga, jag gillar faktiskt alla faser, bebisfas och denna fas. Alla är bra på olika sätt.

Jobbar här ikväll med mitt nya block som jag köpte i NYC. Köpte även Voluspa-ljus där, på Ricky´s kostar dom stora endast 20 dollar.

Hej! På tal om ngt helt annat, hur gick det med Gillis frisyr? Haha fick ni till en klippning på andra halvan? Var detta första gången ni klippte hos frisör? Ja har en pojk på 1 år o 10 månader, i princip omöjligt att klippa hemma, han hatar när saxen kommer nära, slår ifrån den hur mkt vi än försöker hålla honom upptagen med annat. Sjukt sugen att ge honom en snygg frilla hos en frisör, hur gör ni? Odd (familjens frisör) klippte till lite i nacken men annars lät vi det vara. Så håret är lite längre på andra sidan men det är inte hela världen! Åh så söta kläder! Undrar bara lite hur du tänker kring färgval på kläder till Sally respektive Gillis? Hur kommer det sig att du verkar välja mycket rosa och andra typiskt flickiga färger till Sally men mer blått och svart till Gillis? Detta är ingen kritik, är bara nyfiken och vill veta lite hur du tänker kring det. Läste nyligen en väldigt intressant bok av Fanny Ambjörnsson, Rosa – den farliga färgen. Tips! Tack för boktips! Jag tycker själv att jag blandar rätt mycket. Sally får ärva alla Gillis kläder som fortfarande är fina så hon har faktiskt fler "pojk-kläder" än typiska flickkläder. Därav har jag köpt mycket "gulligt" till henne för att mixa lite. Gillis får välja sina tröjor själv och då blir det Spiderman och andra tryck som han gillar. Jag tycker Gillis är väldigt fin i blått så majoriteten av hans garderob består av det. Men viktigaste är att alla plagg är sköna och går och leka och busa i. Jag skulle inte heller ha enbart märkeskläder på Gillis på förskolan. Ralph Lauren topp till tå är inget vi skulle klä våra barn i. Jag har egentligen inget bra svar på varför men jag tycker att förskola och skola ska få vara en neutral plats. Gillis 2,5 år bryr sig inte men om några år blir allt sånt där viktigare och det är onödigt.