Något att kämpa för | Isabella Löwengrips blogg

Strax pÃ¥ 3:an bÃ¶rjar ett program som heter "jag vill vara anorektisk". Handlar om tjejer som ser anorexia som en livsstil istÃ¤llet fÃ¶r en sjukdom. Vet ni hur ont det gÃ¶r i mig varje gÃ¥ng jag hÃ¶r ungdomar, framfÃ¶r allt tjejer eftersom jag har lÃ¤ttare att relatera till det, som mÃ¥r dÃ¥ligt. Varje gÃ¥ng jag hÃ¶r att nÃ¥gon har skurit sig, fÃ¥tt anorexia eller nÃ¥gon annan Ã¤tstÃ¶rning fÃ¥r jag en klump i magen av hjÃ¤lplÃ¶shet. Jag hatar att vara maktlÃ¶s nÃ¤r det kommer till andra mÃ¤nniskors problem . Jag vet att man inte ska fÃ¶rsÃ¶ka styra och stÃ¤lla hos andra men jag Ã¶nskar verkligen att tjejer Ã¶verlag kunde mÃ¥ bÃ¤ttre. Det Ã¤r sÃ¥ orÃ¤ttvist att unga tjejer ska kÃ¤nna pÃ¥ hur det Ã¤r att vara deprimerade, eller gÃ¥ in i vÃ¤ggen innan man ens har hunnit bli myndig . Alla dessa krav runt om Ã¤r hemska! Ã?verallt ska man prestera pÃ¥ toppnivÃ¥, men samtidigt nÃ¤r man kÃ¤mpar Ã¤r det fult att vara duktig pÃ¥ nÃ¥got . Visst Ã¤r det sjukt?

JagÂ jobbade ju lite med kvinnoforumet fÃ¶rut, unga tjejer som hamnat lite snett. NÃ¥got liknande vill jag absolut fortsÃ¤tta hÃ¥lla pÃ¥ med, det Ã¤r verkligen dags att fÃ¶rsÃ¶ka gÃ¶ra nÃ¥got Ã¥t denna depression runt om som finns i alldeles fÃ¶r lÃ¥g Ã¥lder.