Tillbaks till �vik efter ett dygn i Dorotea, en liten by som ligger i inlandet. Det var otroligt vackert där men där insåg jag även hur Norrland är på riktigt, eller jag fick se den bild av Norrland som jag hade haft innan jag träffade Nils .. Och det var det där med myggen.. Jag tror inte att det finns någon benämning på myggrädsla men det borde göra för jag fick en chock när myggen var framför mitt ansikte som en svärm och det gick inte att komma undan. Tillslut kom mygg-klaustrofobin och det slutade pinsamt nog med att jag storgrät. Av myggen. Myggpanik. Myggpanik är en blandning av tanken att hundratals äckliga djur suger ens blod och lämnar ärr slash samtidigt som man tror att Nils familj tycker att man är en Stockholmstönt och då skäms man över att man inte är mer van med skogen. Det blev inte bättre av att vi hamnade på en bondgård med getter senare (som jag först trodde var får, när ska man egentligen ha lärt sig skillnaden? Jag ser inte ens en mask i stan) och jag fick en allergi-chock och mina luftrör blev till ett rör fullt av elakt slem. Så där sprang jag runt och skrek av myggen och viftade samtidigt som jag försökte andas, men jag överlevde! Funderar på att antingen: .. Bosätta mig i en skyskrapa i N.Y och aldrig mer se skog eller bli biten av något .. Bosätta mig i litet torp och försörja mig på att göra getmjölk och komma över skog-ångesten Alltså; inskränkt bekvämt stadsliv VS att växa som människa och komma över rädslor?