Mitt mantra | Isabella Löwengrips blogg

Trots att jag är en positiv själ så är det så lätt att hamna i negativa tankegångar där jag känner att jag inte räcker till. Det kommer som ett brev på posten när man har en familj och en karriär som ska samsas. Är man inte uppmärksam så kan det lätt kännas så att man balanserar hela sitt liv på händerna. I ena handen har man sin familj och karriären i andra och när som helst kan något ramla och gå sönder. Allt är så skört. Och jag har lärt mig att det blir skört om man visualiserar att man går och bär på allting, förr eller senare blir det för tungt så att man tappar något.

Jag bestämde mig tidigt för att mitt nya mantra ska vara "jag gör så gott jag kan" och det har hållit i sig och det är ett bra mantra. Det sänker ribban och jag tänker inte på hur jag hade kunnat göra annorlunda vid varje grej i vardagen. Jag gjorde så gott jag kunde och det fick duga. Målet nu är att komma ihåg mantrat under hela hösten. Att inte tappa det och försvinna in i en "jag kan fixa allt men tillslut så går inget-fas". Det blir inte bra. Vissa dagar kommer jag vara en tråkig mamma som inte orkar, en sur fru som biter ifrån alldeles för hårt över något onödigt vardagstjafs och vara kollega som måste avboka mötet för vab. Det händer. Man kan alltid be om ursäkt, leka mer nästa dag och ta igen mötet. Jag gör så gott jag kan och det räcker. Det måste räcka för något annat är inte möjligt när man drömmer stort med två barn. Inget kommer bli perfekt. Jag kan inte vara lika förberedd på ett möte som någon som inte behöver packa skötväskan i vagnen påväg dit och jag kan inte vara lika närvarande fru på kvällarna som någon som inte driver företag. Det är bara att acceptera.

Innan jag fick barn levde jag efter mottot "Du är aldrig bättre än din senaste prestation". Hade det gällt idag så hade jag jämt känt mig dålig med osammanhängande idéer på jobbmöten på grund av amningshjärna och mail som avslutas hjvcgi8guiuvy för att Sallys fot kommit i vägen på skärmen ..:)