Imorse påväg mot jobbet så lyssnade jag på Björnstammens "Svalkar vinden". Det var min låt inför Gillis förlossning. Hela jag kände styrka när låten spelades, som om jag kunde klara allt här i världen. Det är för att jag har betingat den så. Att visualisera inför förlossningen är mitt bästa tips jag kan ge er som snart ska föda. Välj en låt, svalkar vinden är egentligen inte min typ av låt men just den låten kände jag att jag kunde se mig själv ligga där i sängen och ta i allt vad jag hade. Jag spelade låten en gång om dagen i cirka tre månader innan det var dags. Oftast när jag var ute på promenad med vår dåvarande hund Christian. När låten gick igång så tänkte jag igenom hela händelseförloppet. Allt ifrån att värkarna startade, till att vi satte oss i bilen och åkte in, hur jag andades i bilen, åkte hiss upp och la mig i en säng. Sedan minns jag hur visionen hoppade till det var dags att krysta (jag hade ju ingen aning om ur en förlossning gick till så man får fantisera om det man kan) och då tänkte jag på hur stark jag var. Att jag fixar allt. Men jag tänkte också på att en förlossning inte alltid blir som man tänkt sig men att det är okej. Så länge jag litar på mig själv och har mitt bästa stöd Odd där så grejar vi det tillsammans. Sista bilden så såg jag framför mig hur Gillis kom upp på bröstet. Men sedan var det svårt för jag kunde ju inte gissa hur han såg ut. Men det skapade bara en större längtan och drivkraft. Snart är det tre år sedan jag blev mamma till Gillis. Det känns som igår. Ett mantra jag hade under förlossningen var "Andningen är min livboj". Så fort tankarna började glida mot panikkänsla eller oro så tog jag tillbaka mitt mantra och började att andas lugnt igen. Skillnaden blev enorm.