Mingla effektivt! | Isabella Löwengrips blogg

Egentligen är det ett under att jag fick pris av Business Network International (världens största affärsnätverk) för Årets Affärsnätverkare 2010. För googlar ni "mingeltips" så kan jag berätta att jag alltid har gjort tvärt emot. Ta en paus om ni vill och googla lite, här är en "Vett och Etikett-sida hur man minglar". Så. Nu vet ni alltså allt om hur man ska öva på sina inledningar, läsa deltagarlistan innan, proppa ner visitkort i fickan, "klä sig i något speciellt" och att man ska placera blicken i någons panna för att slippa stirra in i någons ögon länge.

Nä. Inte direkt.

Men vi tar det från början. Egentligen är jag dålig på att mingla. Jag har ibland lite svårt för sociala koder, jag kan tycka att det är knepigt att känna av vad som är "lagom". Tröttnar jag så har jag väldigt svårt att hålla mig intresserad. Och dessutom är jag rak. Jag är en light-version av Saga i bron. Och henne skulle man ju aldrig ge ett pris för nätverkande precis. Privat är jag alltså en rätt dålig minglare. Men i jobbet så har jag fått öva, faktum är att jag har minglat i tio års tid vilket gör att man oavsett förutsättningar så blir man bra på det tillslut. Jag har också som vuxen landat i hur jag fungerar, att det är okej att vara kort i tonen, att jag inte behöver prata om väder om jag inte vill och när jag tillät mig vara den jag är blev allt lättare.

Något som gör det enklare att jobb-mingla är att det är okej att ha ett mål med samtalen. Det är inte alls fult på samma sätt. I helgen ska jag hem till Johanna och där blir det "privat mingel", hade jag haft ett mål eller baktanke med att tillexempel göra en affär med en av hennes vänner som jag vet jobbar med apotek (nu hittar jag på) så hade det varit olämpligt (har jag lärt mig hehe) att ta det på plats . Helt plötsligt måste vi hitta på ämnen som rör personliga saker. Det är svårt. Men när det gäller mingel i ett jobbsyfte så gäller andra regler.

När det gäller mingel för att nätverka i sitt jobb så har jag faktiskt insett att det är sjukt bra att vara pang på. Hade jag träffat Petter Stordalen på ett Nordic Choice-event hade jag inte pratat om hur lyckat eventet är och hur gott räk-snittarna smakar i två minuter utan direkt frågat hur jag behåller guldklimpar i personalen på lång sikt, för det är något jag undrar. Förra veckan minglades det ute på Arlanda och jag fick syn på Maud Olofsson och gick direkt fram och ställde frågan kring hur Tillväxtverket jobbar och om hon trodde att nuvarande regeringen kan ge ekonomisk support för export av svenska bolag (Alliansen gjorde det).

Det jag vill komma fram till är: Mina bästa tips när det gäller nätverkande i jobbsyfte är att våga strunta i vett och etikett. Se det som om att du har 100 personer proppade av erfarenhet och kunskap i samma rum som dig själv och ställ frågan "Vad vill jag veta ikväll?". Gå loss! Mingel blir väldigt mycket effektivt när man tänker så. Men ett nätverkande är ett givande och tagande, jag räknar alltid med att kunna ge tillbaka med den kunskap jag har och bjussa på alla kontakter jag sitter på. Ett sådant rakt samtal är dessutom roligare än "Vad ska du göra i sommar då?" eller "Jaha, hur länge har du jobbat inom HR-branchen då?". Trust me. Istället kan du säga (om du verkligen vill prata semesterplaner) "Jag ska till västkusten i sommar, har du varit där? Vilka är dina bästa tips?" Eller gällande HR, då hade jag frågat "hur tycker du att man som litet bolag kan erbjuda trygghet på andra sätt om man inte har en egen HR-organisation? Samtalen måste vara givande . Vad vill du fråga personen framför? Nyttja tiden med glaset i handen klokt.

Gällande privata mingel så måste jag öva på den där sociala gränsen.... Häromdagen hörde jag mig själv säga till några bekanta att jag var glad över att jag för första gången fått en inåtväxt hårstrå eftersom jag snart ska börja ta fram LCC:s intimserie. Den minen jag fick av Odd sa rätt tydligt att det var över gränsen.

Ja ja, jag vann ändå pris 2010.