Häromdagen så var jag tvungen att erkänna en sak för Odd, att jag hade slarvat bort min vigselring samt min klocka som jag har fått av honom. Jag hade gått och dragit på det i flera dagar, varit arg på mig själv för att jag är så klumpig. Letade så gott jag kunde, bad vår städerska leta på alla konstiga vrår som smycken kan hamna i. Sedan dagen innan bröllopsfotograferingen så var jag tvungen att berätta det för honom. Att jag tappar bort saker är ingen nyhet för honom. Varje dag under vår tid tillsammans har han hjälpt mig att leta efter plånboken, mobilen, laddaren, bankdosan, astmamedicinen.. Ja allt. (imorse försvann plötsligt mobilen). Odd är tålmodig, men jag visste att just vigselring och klocka är nog bland de tråkigaste att tappa. När jag berättade det för honom så gjorde han ingen grej av det alls och sa att "det händer alla". Men sedan när jag gick ut med hunden så letade han i lägenheten och när jag kom hem så hade han hittat dom (...i bokhyllan ..mellan några nya böcker.....?). Det är sådana gester som gör att jag älskar min man så mycket. När jag är hård mot mig själv (typ, vill slå mig själv i huvudet som Crazy Eyes i Orange is the new black) för att jag klantar till mig så gör han aldrig någon grej av det. När mina kreditkort är borta så behöver jag inte ens fråga om jag får låna hans innan han redan har gett mig det (hände samma morgon när jag skulle till Paris, typiskt nog). Han är så galet tålmodig med mig. Ibland förväntar jag mig att han ska skrika "MEN SKÄMTAR DU MED MIG, du är en vuxen kvinna, ta ansvar över dina saker, jag är trött på att leta varje dag". Men det händer aldrig. Världens bästa Odd. [showhide type="post" more_text="Show english translation..." less_text="Show less..."] The other day I had to 'fess something up to Odd. I lost my wedding band and a watch that he had given me. I'd been thinking about it for days and been angry with myself for being so clumsy. I looked for it everywhere, asked our cleaner to look for it in all the weird places where things might unexpectedly turn up. Then the day before the wedding photo shoot I had to tell him. He's helped me look for my wallet, cell phone, charger, bank dongle, asthma medication - pretty much everything - every day for as long as we've been together (this morning my phone was gone). Odd's patient but I knew that the wedding band and the watch would be the worst things I could lost. When i told him he didn't make it a big thing but just said "it happens to the best of us". Then while I was walking the dog he looked all over the apartment and found them (... in the book shelf... between some new books... ?). It's those kinds of gestures that make me lov whim so much. When I'm being hard on myself (basically when i want to hit myself in the head like Crazy Eyes in Orange is the New Black) because I'm so clumsy he never makes it into a thing. When my credit cards are gone I don't even have to ask whether i can borrow his before he's already handed it to me (it happened the morning I was leaving for Paris, typical). He's crazy patient with me. Sometimes I expect him to yell "ARE YOU KIDDING ME, you're a grown woman, take some responsibility, I'm tired of looking for your things every day". But it never happens. Odd's the best. [/showhide] Jobbar hemma på förmiddagen, ringarna på fingret och klockan på!