När jag gick ADHD-utredningen så fick jag frågan om jag ibland skämdes för något som jag sa eller gjorde. Gissa om jag kände mig träffad. Om det är något som jag ofta har skämts för är det när mina "energirus" kommer och jag umgås med mina vänner. Det kan vara att vi sitter och lunchar ihop och så kommer vi in på något som intresserar mig varpå den mentala turboknappen slås på och jag blir speedad. Plötsligt så pratar jag väldigt snabbt och intensivt, hoppar mellan olika ämnen/ideér så att personen inte riktigt hänger med i svängarna. Tänk er en person som plötsligt kommer på världens bästa uppfinning och liksom lyser upp, så blir jag. Fast det kan handla om att det är bokrean på gång och jag vet vilka böcker jag ska inhandla. Oftast så inser jag efter en stund att jag har "hamnat där igen" eller så säger mina vänner till mig att andas lite (eller äta upp min mat som ofta har hunnit bli kall på tallriken). Nästan varje gång kommer en våg av pinsamhet och att jag vill ursäkta mig för att jag "blev sådär igen". I jobbsammanhang däremot så är denna turboknapp min absolut stora styrka. Folk blir ofta rätt imponerade över hur jag kan komma med fyra bra kampanjidéer mellan kaffeklunkarna eller kläcker en ny bra idé under tiden som jag påbörjar en mening och hinner avsluta meningen med den nya idéen. Min hjärna har verkligen fler motorer igång samtidigt och jag kan hålla flera jobbspår i tanken samtidigt vilket är rätt unikt. Tillexempel som att ha en dialog med min kollega om en sak och samtidigt lösa ett annat problem i huvudet under tiden som jag pratar. Jag jobbar dubbelt. Det är ofta även en fördel när jag intervjuas i direktsändning. Samtidigt som jag besvarar frågan så formulerar jag nästa svar i huvudet så att jag är redo. Även när jag föreläser. Jag har aldrig ett manus trots att jag är på scen i två timmar. Jag lägger föreläsningsordningen i huvudet under tiden. .. Det är väl det som är grejen med ADHD - Det som jag skäms över privat är det som är min största styrka i mitt jobb. Och jag är faktiskt tacksam över min turboknapp. Utan den hade jag bara varit en person med ett normalt flöde av energi och hur kul är egentligen det? [showhide type="post" more_text="Show english translation..." less_text="Show less..."] When I was going through the ADHD testing, I was asked the question whether I was ever ashamed over things I say or do. It hit home so hard. If there is anything that I've been ashamed of, it's that my "energy bursts" sometimes strike when I'm with my friends. We can just be having lunch and suddenly we hit a subject that I like and my mental turbo switch turns on and I get speeded. Suddenly I talk quickly and intensely, jump between different subjects and ideas so that other people find it hard to follow. Imagine that someone comes up with the world's best invention and light up, that's how I get. But it can just be because there is a book sale on and I know what books I want to get. Usually I realize after a while that I'm "there again" or my friends tell me to breathe (or eat my food that's usually going cold). The next time a wave of embarrassment hits I just want to excuse myself for acting "like that" again. When it comes to work this turbo switch is by far my biggest strength. People are usually really impressed by how I can come up with four good campaign ideas between sips of coffee or hatch a great new idea during the time I start a sentence and by the time I end it. My brain has several engines and I can have different trains of thought run parallel in my mind, which is pretty unique. An example of that is how I'm able to keep a dialogue with a colleague about one thing and simultaneously problem solve. I multi-task. It's also handy when I'm on live TV. While I answer one question, I can articulate the next one in my head. That's true when I lecture as well. I never bring a script even though I'm on stage for two hours. I just keep the order of the talk in my head. ... That's the thing with having ADHD - the things that cause me embarrassment in my personal life are my biggest strengths in m professional life. I'm actually grateful for having a tubo switch. Without that I would've just had a regular energy flow and how fun would that be? [/showhide]