Jag älskar min pojkvän över allt annat på jorden men ibland är vi så olika att jag undrar varför vi ens sa ja till en första dejt när vi inte kände varandra, eller snarare varför jag tackade ja till en andra dejt när den första bara handlade om hajar (och lite EU-politik). Idag så cyklade vi till Långängens Gård där vi tänkte äta lunch (ja han får ut mig lite mer i naturen vilket är bra). Väl på plats så sätter jag mig i solen, äter min smörgås och sedan morotskaka till efterätt och då märker jag såklart att det börjar dra i Nils ben, han är rastlös och ser en massa djur runt omkring oss. Nils reser sig upp och springer bort till hönsen som går fritt på gräset och ropar - BELSA KOM MAN KAN N�STAN KLAPPA H�NORNA! Jag håller på att sjunka igenom jorden när jag sitter där mitt bland alla människor men det blir ju mer pinsamt om jag sitter kvar och så vill jag verka intresserad för Nils skull (börja aldrig med det!!) så jag kilar dit. Där får jag stå och titta på de där jäkla hönsen en bra stund innan Nils hittar fåren.. Trots att han är djurgalen och helst skulle vilja bo i naturen så passar vi ihop så bra i alla fall, vi är varandras andra halva. Veckan ska han iväg på jobbresa med hans jobb, Fjällräven (!) och jag ska iväg till Köpenhamn. Vad jag kommer att sakna honom! Nils klappar en höna..