Innan vi åkte så föreställde jag mig hur den resan skulle bli brytningen mellan ett gammalt och nytt kapitel. Man behöver något drastiskt eller stort som ska ske för att lura hjärnan och säga "jaha nu byter vi riktning här". Vissa klipper håret, byter garderob eller sätter mål med att "det här ska jag förändra med mig själv". I mitt fall så är brytningen en resa. Det blir alltid en resa för min del. Varje konflikt inombords eller bryta ett mönster sker med en resa. Jag behöver verkligen sätta mig på ett plan, lämna mina rutiner och börja på en blankt blad. Annars är det så svårt att börja om på nytt när man redan står i en nergrävd stig av tankar och handlingar. Första dagarna är alltid lite jobbiga, alla nya intryck gör att man har svårt att hålla fast vid allt gammalt och sakta men säkert märker man att det som oroade mig så mycket hemma, sakta lägger ner sig och ger plats för annat. På torsdag åker vi hem. I mitten av resan bävade jag för det. Borrade in ansiktet i Odds nacke och tänkte att jag ville stanna kvar vid den här nacken och vid den här stranden för alltid. Men nu är jag på det nya bladet, i det nya kapitlet i mitt liv och det ska bli roligt att få fylla det. Jag ska utmana mig själv i år. Göra saker som jag inte brukar göra, bli bättre på sådant som jag är halvbra på och såklart fortsätta med det jag är bäst på. Det jag lämnar, det som tog plats under 2012 tre sista månader, är ångest. Ångest och besvikelse är det som inte får följa med i mitt nya kapitel. Nu väntar en mysig vardag hemma med fästman och vovve, fixa i hemmet, planera vårt kommande bröllop och så småningom få använda vår balkong och äta långa frukostar. Nu väntar tid med mina vänner (som har ställt upp så oerhört mycket) och framför allt så väntar en massa roliga jobb. Jag ser fram emot dig 2013. Jag tror att du blir mitt favorit-år!