Jag mötte Johanna vid 15 tiden idag. Vi gick till fresco där jag åt en foccacia med kyckling, chevre och honung. När Sebbe hade kommit gick vi och köpte vita, långa ljus. Köpte även en vaniljlatte på vägen mot Kungsträdgården. Vi satte oss på stenmuren nära scenen och kröp tätt intill varandra. Anton pratade, Hasse Aro pratade och Shirley Clamp sjöng. När tysta minuten för Riccardo startade och låten kom igång kunde jag inte hålla tillbaks tårarna, de bara rann. Johanna kramade om min hand och lutade sitt huvud mot min axel. Vi var flera tusen personer där och tillsammans skrek vi "stoppa våldet" Hade tagit med mig ljus men det gick inte att tända eftersom att det haglade. Har tänt ljuset hemma nu och ska ägna kvällen åt att ta det lugnt och tänka. Det tog på krafterna det här. Tack Johanna för att du finns, känner att utan dig bryter jag ihop när det känns som om världen faller över en. Du är mitt tak, mitt skydd. All kärlek till dig för du är bland det mest värdefulla jag har <3<3 Nu ska jag krypa ihop hos mamma i soffan och dricka te och äta bullar. För en gångs skull vill man vara liten igen. ¨