Mammaledig | Isabella Löwengrips blogg

Jag har precis ställt in min mail på "mammaledig". Jag skriver att vi inom kort väntar barn och att jag inte kommer att svara på mina mail lika frekvent och under finns mina kollegor att kontakta. Det känns så märkligt. Att lämna över. Det är en liten pytte-skuldkänsla och dåligt samvete som dyker upp. En litet troll på ena axeln som säger "Men hallå Isabella, du driver företag då kan man inte pausa stressiga dagar utan jobba på tills vattnet går". Men min hjärna besvarar och säger "Att föda ett barn är ett jobb i sig och precis som med allt jag gör så vill jag vara förberedd och då krävs det en tid hemma innan då jag har möjlighet att gå in i det, återhämta mig och fokusera".

Jag lyssnar på det sista och slår bort trollet. Däremot kommer det inte bli enkla dagar. Jag är ju van med ett tempo på 110, från det att jag vaknar tills att jag somnar. Att inte ställa klockan eller gå igenom dagens timme efter timme med min assistent blir ovant. Kommer vår skrutt inom några dagar blir enklare men dröjer det till 14 november eller ännu längre blir det riktigt tufft. Men så handlar det inte heller om att ligga i sängen och vänta, då skulle jag dö tror jag. Utan för mig handlar dagarna innan om psykisk förberedelse. Att dagarna är lugna så att jag får tid att tänka och landa. Att inte jobbet fyller min hjärnaktivitet konstant. Och så ska dessa dagar gå åt till att göra sådant som ger mig energi. Läsa en massa böcker, träffa vänner, blogga, ut och leka med Christian, fixa och dona hemma inför bebisen, gravidyoga, spa etc. Det blir inget problem att fylla dagarna.

Dock varnade min barnmorska mig för att jag troligtvis kommer att vilja sova hela veckan som kommer. Det är tydligen en klassiker att människor som jobbar väldigt mycket, när de väl får möjlighet att slappna av så kommer tröttheten på en gång. Ofta blir man sjuk eller så kommer jag nu plötsligt att känna av alla graviditetskrämpor jag tidigare sluppit, kroppen vågar känna efter.

Det låter lite sådär måste jag säga. Nåja. Målet kortfattat blir att se dagarna som ett jobb i sig. Vara så utvilad, mätt och fit for fit innan det är dags att träffa vår son!