Mamma & karriär | Isabella Löwengrips blogg

Jag sitter på tåget hem just nu och kommer till stationen lagom till att hinna hem och natta Gillis. Det var jobbigt att smita hemifrån innan familjen hade vaknat. Att vara ifrån sitt barn är som att glömma en kroppsdel hemma, man vänjer sig liksom aldrig. Saknaden finns där varje sekund. Och tänk att jag blir tvåbarnsmamma i april! Det trodde jag aldrig för några år sedan. Att jag skulle få mitt första barn som 23 åring och mitt andra som 24 år. Karriären har alltid varit i fokus för mig, stått före relationer. Därför kändes livet som gift och mamma så långt bort då. Men så dök Odd upp i mitt liv igen (för hundrade gången) och allt kändes så rätt, som att det var meningen.

Ska jag vara helt ärlig så hade jag stunder under min förra graviditet som var rädd för hur det skulle bli med karriären. Skulle allt jag byggt upp bara rinna ut i sanden? Tänk om jag upptäckte att jobbet inte var så roligt längre och jag hellre ville vara hemma länge? Att vara hemma i ett år är omöjligt för mig som företagare, men tänk om jag hade velat det? Vad hemskt det hade varit att känna så men inte kunna göra något åt det. Mycket tankar kom och gick. Även tvärt om, minns att jag var arg på Odd en gång för att jag tyckte att han kunde ta de första sex månaderna .. Jag har ju så mycket att stå i. Nu i efterhand hade jag aldrig velat byta bort första tiden.

När Gillis kom så föll sig allt så naturligt. Han blev mitt prio i livet och jag kunde stänga av jobbet hyffsat de första halvåret med några undantag för mail/samtal och möten då och då. Den känsla av rastlöshet som jag trodde skulle äta upp mig, fanns inte där utan jag njöt att få vara hemma med vår plutt. Dagarna som vi stannade i sängen tills Odd kom på kvällen var de mysigaste. Och att börja jobba efter sex månader kändes också alldeles lagom för min del. Amningen slutade av sig själv efter fem månader, Gillis var mer intresserad av att prova mat och få flaska och mjölken var aldrig tillräcklig förstod vi nu i efterhand. Nästa bebis kommer jag att vilja delamma längre om det går, det var så himla mysigt och jag hoppas att jag har mer mjölk nästa gång.

Summan av kardemumman så har jag blivit en mer harmonisk människa sedan jag blev mamma, jobbet och företagen har faktiskt gått bättre efter att Gillis kom just för att jag har bliviit mer effektiv och jag är bättre på att prioritera vad som är viktigt. Ska jag åka bort en hel dag från Gillis så måste det vara värt det, det tankesättet har förändrat mycket i vad jag lägger min tid på.

Jag undrar så vem du är där inne och hur du är som person. Din storebror är en glad kille som skrattar mycket och jag tror att du kommer att vara det bästa han varit med om!

Tips till dig som är orolig över karriären och bli mamma:

1. Träffa en partner som vill dela på föräldrarledigheten. För Odd och mig var det här självklart, båda vill ha egen tid med Gillis och båda vill också få jobba.

2. Är du anställd och har planer på att klättra i företaget? Om du har en vettig arbetsgivare så måste man anta någon gång kommer de flesta av ens anställda att vilja vara hemma med barn. Så är det bara. Att vara borta 6-12 månader är aldrig någon katastrof för något bolag om man kan meddela graviditeten i hyffsad god tid.

3. Driver du eget, nio månader är faktiskt lång tid för planering. Och planering är det som krävs för att få det att fungera. Har du varit dålig på att delegera så kommer du att behöva lära dig det nu. Sätt en struktur för hur ofta du vill/kan bli nådd, räcker ett avstämningsmöte på telefon i veckan? Jag tog med mig Gillis på några möten de tre första månaderna, de gick hur bra som helst. Om din partner jobbar så se till att du har ett socialt nätverk runt dig som kan passa när det inte längre fungerar (läs behöver underhållas). Har du ingen i släkten så hitta en Nanny och ta hjälp några timmar då och då om det krävs. Det är inget fult med det, pengarna måste ju in. En bra sak med att vara mammaledig är att du kan ta föräldrarpeng några dagar samt jobba några dagar i veckan även om du jobbar hemfrån. Det viktigaste är bara att du inte tar ut lön och föräldrarpeng under samma period. Mitt bolags lönekostnad för mig sjönk ju därför i sex månader. Det var himla bra.

[showhide type="post" more_text="Show English translation..." less_text="Show less..."]

I'm on the train home and will be in just in time to put Gillis to bed. It's hard to leave before your family is up. Being away from your child is like leaving a body part at home, you never get used to it. You miss them every moment. Imagine that I will have two babies in April! I didn't think that a few years ago. That I would have my first one by 23 and my second one by 24. My career has always been my main focus and come before relationships. That's why the life as a wife and mother seemed so remote. But then Odd re-appeared in my life (for the hundredeth time) and everything felt right, as though it was meant to be.

To be honest there were times during my first pregnancy that I worried about how it would affect my career. Would everything I'd worked for fall apart? What if work wasn't as fun and I only wanted to be home? Spending a year at home seemed impossible, but what if I would have wanted to? It would have been awful to feel that way and not be able to do anything about it. My thoughts kept going off in that direction. I also remember that I was angry with Odd because I felt he could do the first six months... I had so much to do! In retrospect I would never have traded that time.

When Gillis came everything just followed. He became my number one priority and I could focus on him and turn off work for the first six months with a few exceptions. I didn't feel restless like I'd expected. The best days were the ones we spent in bed until Odd got back. I felt that going back to work after six months was perfect. Gillis weened himself off the breast when he was five months. He was more interested in real food. With the next baby I hope to breastfeed in part for longer

I've become more balanced thanks to Gillis. It's actually made me better at work because I know how to prioritise. If I am spending a whole day somewhere it has to be worth it to be away from him. Having him in my life has changed the way that I view my time and what's important.

Tips for mums who are nervous about their career:

1. Find a partner who is willing to split the parental leave. It felt natural for Odd and me.

2. if you are employed, make sure to tell your employer in due time. Being away for 6-12 months is never a disaster. if you have a decent employer they will realise that everyone wants to spend time with their children and will have to at some point.

3. If you run your own business, feel reassured by the fact that nine months is a long time to plan an absence. If you are bad at delegating you will have to learn. Structure how often you will be available. Can you have a round-up over the phone every week? I brought Gillis to a few meetings and it worked fine. If your partner is working make sure that you have a support system that can look after the baby when you need them to. If you don't have available family members, get a nanny and get a few hours' help every once in a while. There's nothing wrong about that, you need to earn money. A good thing about maternity leave is that you will get parental allowance and work a few days from home at the same time. Just make sure that you don't take out your wage and the allowance at the same time. My company's wage expenditure decreased for six months. that was awesome.

[/showhide]