Jag hittade en bild nyss som jag blev så rörd av. Vi hade precis kommit hem från BB Stockholm, jag hade satt mig ner i fåtöljen för att för första gången amma på hemmaplan. Jag bullade upp med amningskudden och alla kuddar (det var nog enda dagen jag gjorde det, sedan hittade jag enklare sätt att få till det) och Odd gick ner på Sankt Eriksgatan för att köpa sushi. När han kom tillbaka så hade jag somnat, precis som Gillis. Trött nybliven mamma men åh så lycklig. Känslan av att komma hem för första gången som en familj är magisk. Min målbild nu är att komma hem med S och att Gillis och hon får träffas för första gången. När förlossningen är som tuffast är det de jag ska tänka på. Syskonmötet. Lägg märke till en rätt stor censurerat-skylt he he.. Att bröstvårtorna skulle bli stora som cola-bottnar var inget jag riktigt var beredd på. Har hört att det beror på att bebisen ska kunna hitta maten lättare, men alltså. Kom igen Gillis är ju inte blind trots att han var nyfödd. Han skulle nog kunna pricka mina bröstvårtor i vanlig size också. Kan dock lugna några förstagångsföderskor som vill amma att dom går tillbaka till sig själva igen .. Efter ett tag (och hur länge ett tag egentligen är kan diskuteras) :)