Mage vecka 19 | Isabella Löwengrips blogg

Idag gick jag in i vecka 19. Det känns som denna graviditet går dubbelt så fort som förra. Jag menar, snart har halva tiden gått! Jag är ju så nyfiken på vem det är som ligger där inne. Idag var första gången som jag kände på riktigt att jag verkligen älskar den 15 centimeter långa krabaten som växer i min kropp och att jag toklängtar efter att få träffa den personen. Min kärlek till Gillis kom aldrig riktigt när jag väntade honom i magen utan det blev en extrem kärlek direkt när jag fick upp honom på bröstet efter förlossningen. Men denna gång är hjärtat liksom uppvärmt och jag vet vad som kommer, därför är jag förälskad i bebisen trots att vi inte träffats än.

I mitt huvud så tänker jag redan "mina barn" det är en häftig känslan att känna.

Sköna gravidtights, glammom.se

Jag har turen att må riktigt bra. Det verkar hålla i sig. Jag känner mig en som superkvinna som jobbar på i företagen, leker och bär runt på en 11 kilos Gillis utan att få ont och samtidigt ha energi kvar till mig själv. Som att läsa på kvällarna eller se på en serie. Det orkade jag inte i början. Då ville jag ju bara sova. Under förra graviditeten kände jag inte så många ADHD-rus. Det var som att hormonerna tog över och hela jag blev toklugn. Riktigt så är det inte nu. Min energi är så där extremhög igen och det är faktiskt lite jobbigt trots att jag borde uppskatta det. Jag har svårt att komma ner i varv nu för tiden. Tycker att det är tråkigt när Gillis ska sova, jag vill ju busa.

Jag var ju lite nojig häromdagen om att jag upplevde att magen hade krymt och att jag inte kände något. Redan samma kväll när jag stod lutad över Gillis säng och magen liksom klämdes ihop, så var det som att bebisen vaknade till där inne och bara "hallå, make some room!". Det rörde liksom på sig, inga sparkar men mer som att ha svalt en stor fisk. Gillis kände jag inte förs i slutet av vecka 23 så än jag rätt lugn. Min moderkaka ligger framåt så därför känns det mindre.

Är väldigt stolt över min bok! Dock glömde jag skriva dit ett tack till Odd och Gillis längst fram. Blev lite ledsen när jag kom på det nu i efterhand. Jag tackar ju alltid någon i mina böcker. Och den här boken är tillägnad Gillis. Får fråga förlaget om vi kan lägga till det i nästa upplaga..

Hur som helst, inga cravings och inga bekymmer. Allt som vanligt. Håller tummarna för att jag vill slicka på en tegelsten med ketchup på eller så nästa vecka, det hade varit kul!

Vilka har varit era knäppaste cravings?