Majoriteten av mina luncher tillbringas alltid framför min mail, tycker det är en perfekt stund att gå igenom den mellan alla möten. Men idag fick jag ett mess av Odd som frågade om vi inte kunde luncha tillsammans, hans kontor ligger 5 minuter från mitt. Jag blev helt pirrig när vi skulle ses, det kändes liksom som en dejt. Vi sågs på Underbar och åt libanesiskt (åt halva Odds portion också, när han var mätt alltså) och tog sedan en kaffe ihop i solen i Tegnérlunden mellan oss. Det är så lätt att glömma bort att vi faktiskt har en egen relation förutom att vi är Gillis föräldrar. Det är ju Odd och jag också. Det är svårt med småbarn att få tid ihop. Eller även om man har tiden ihop på kvällarna så är man inte alltid där mentalt att "nu har vi partid". Men som idag under lunchen när vi inte pratade om barn alls var så härlig, att bara vara vi två och pussas i solen. Våra barn kommer att bo hemma i 18-20 år till men vi ska leva tillsammans betydligt längre än så. Med det med sig så inser man att man behöver oss-tid betydligt mer och det behöver inte vara svårare än en lunch. Alltid när jag har kontorsdagar (inga möten bokade) så är det osminkat ansikte och bekväma kläder som gäller. Dessa skor är från Reebok och de är så otroligt sköna på just nu när jag börjar få foglossning (?) på insidan av låret (himla knäppt ställe, det strålar liksom). Förresten jag är i vecka 34 idag, grattis till oss! :)