Vad är det bästa med dig själv? Det kanske låter konstigt men jag är stolt över att jag har fötterna på jorden. Jag har varit en offentlig person i tio år. Tio är lång tid och det har varit genom en känslig ålder i och med tonåren. Men jag är forfarande jag. Hur menar jag då tänker ni och jag vet inte hur jag ska förklara det riktigt, men det hade kunnat stiga mig åt huvudet. Bli en odräglig människa som bara pratar om mig själv. Här på bloggen blir det snedvridet för här handlar det om mitt liv men rent privat men mina vänner avskyr jag att berätta om allt som händer i karriären. Då vill jag bara vara Bella. Sedan är jag fortfarande vettig trots att ekonomin har förändrats drastiskt. Det är klart att vissa saker blir "skeva", våra barn är van med en säng när dom flyger och blir de sjuka kommer en doktor hem. När Gillis säger högt på förskolan att han vill åka Porsche-bilen hem skäms jag. Imorse hörde jag mig själv säga "Du får plocka upp ditt pussel Gillis, det är ju inte så kul för X (namnet på städerska) att städa efter dig". En del av mig kräks och en del av mig har accepterat att det är såhär. Personligen är jag såklart stolt men det oroar mig med barnen. Det är så långt ifrån mina egna första år boende vid Jakobsbergs centrum. Jag har inte riktigt försonats med barnens standard och jag känner mig lite lost ibland. Jag vill att dom ska bli öppna, generösa och bry sig om sina medmänniskor. Jag vet att det inte har något med pengar att göra men som sagt jag funderar mycket på det. Hur vi ska göra. Sista punkten är väl att jag är extremt obrydd kring vad folk tycker och tänker. Jag har alltid kört mitt egna race. Alltid, ändå sedan jag var barn. Och jag hoppas att jag kan inspirera våra barn till att känna likadant. Är man obrydd kring vad andra tänker är det svårare att falla för grupptryck och det är väldigt viktigt. Men jag vet också vad det kostar att gå sin egen väg och där vill jag stötta Gillis och Sally att orka. Detta är en del av Kajsons julkalender - vill du också vara med så läs mer här