Lördagskvällen | Isabella Löwengrips blogg

Så var det dags att äta middag igen. Det finns 16 restauranger så vi kommer inte hinna testa alla, och dessutom har några 16 års gräns. När personalen sa de till mig hann jag först tänka "hallå jag är 26" men sedan trillade poletten ner hehe. Innan man fick barn var dessa stunder innan man gick ut nästan höjdpunkten på resan, göra sig ordning med Odd, dricka lite vin och spela musik. Men två små får man kleta på mascara lite snabbt och jag hör mig själv säga "Men Gillis, du skulle ju ta på dina skor" tusen gånger. Och Sally har börjat med en kan själv-period. Hallå, ska den verkligen komma REDAN? Gillis trots-tid hoppade han nog över, Sally däremot är viljan själv. Hon är den tuffaste person jag känner. Fastän det utmanar mitt tålamod så in i h-e så blir jag ändå stolt och vill egentligen inte dämpa ner det. Jag vet ju att hon får på sina kläder förr eller senare men det är sällan jag orkar ge det en halvtimma och då bryter jag och då blir hon såklart tokig. Låter jag henne försöka tills hon lyckas blir så stolt och jag vill ju ge henne det. Svår balansgång.

Jag är helt klart hotellets mest nerklädda kvinna. 90% har klackar på sig under frukosten. Jag äger två par klackar och dom är inte ens med hit (behöver ju kunna kuta när de små springer eller energin går igång). Få visar axlarna här så jag blev lite osäker på om denna var okej men det kändes bra i alla fall.

Utsikt från balkongen. Magiskt.

Ikväll åt vi libanesiskt, detta var efterrätten.

Här avslutar vi alla kvällar. För varje maskin man spelar på får man olika antal biljetter som i sin tur kan lösas in till fina priser. Gillis mål är en Blixten-bil så vi spelar varje kväll och räknar ihop biljetterna. Offrade mig och körde basket tre omgångar samt dansade på en grej. Snart är vi uppe i 600 poäng, heja!