Livet vänder | Isabella Löwengrips blogg

Åh jag vaknade upp imorse med ett sådant enormt pirr inombords. Det är så himla mycket att se fram emot både stort och smått. Ikväll ska vi provsmaka vår bröllopsmiddag, på fredag är det midsommar, snart tar vi semester, i augusti gifter vi oss, i höst lanserar jag två nya produkter på marknaden, släpper min tredje bok, och i november kommer vår lilla skrutt till världen. Det är nästan så att jag vill nypa mig själv i armen och se om min vardag verkligen är såhär fantastisk.

Min depression förra hösten känns otroligt långt borta just nu. Gud vad jag och Odd kämpade. Jag kommer att berätta mer om den längre fram men på grund av min familjesituation så levde jag i ett vakum i tre månader. Ut och in från psykakuten. Kroppen la av. Jag fick otroligt professionell hjälp från dag ett, pratade pratade pratade med min psykolog. 1-2 gånger i veckan minst. Lärde mig förstå vad sorg var. Att sorg inte kan sväljas för evigt utan att den tar plats. Mina kollegor fick dra ett tungt lass när jag inte orkade. Mina vänner var ett enormt stöd som kom hem till mig och bara satt. De var här när jag somnade och när jag vaknade. Julafton var ett stort kaos. Efter firande hos Odds familj kom jag hem vid fem och tog ångestdämpande tills jag somnade bort från det värsta.

Resan till Martinique var min räddning. Odd och jag kunde andas igen och hitta tillbaka till skrattet. Vi både minns första skrattet. Vi satt på planet dit och bara tjöt av glädje tills vi grät. Jag minns inte vad vi skrattade åt men det genuina skrattet gjorde nästan ont efter tre månader utan.

Jag minns att jag skrev i bloggen att vissa färgar håret eller klippet lugg för att förtydliga för sig själv att man genomgår en förändring i livet. Jag behövde åka till andra sidan jordklotet för att avsluta sorgen och kunna gå vidare. Odd och jag ville egentligen ha barn redan innan jag blev deprimerad och slutade skydda oss men det hände inget. Men så fort jag kom hem från resan och började må bra igen så blev jag gravid (i februari). Är det inte märkligt och fantastiskt hur kroppen fungerar?