Livet kommer ikapp | Isabella Löwengrips blogg

Ã?h har gott runt ett tag nu med dÃ¤r dÃ¤r kÃ¤nslan att allt Ã¤r bra. Inga problem, inget man Ã¥ngrar och framfÃ¶r allt inget man Ã¤r nervÃ¶s Ã¶ver. Allt flyter pÃ¥ och man Ã¤r i sina rutiner som man trivs bra med, tillfredstÃ¤lld helt enkelt. Det Ã¤r stunder som denna som jag hinner fundera och komma ikapp psykiskt med allt som hÃ¤nder.

Jag har sÃ¥ lÃ¤tt att ta saker och ting fÃ¶r givet ibland. VÃ¤nner som alltid finns dÃ¤r, stÃ¶d frÃ¥n sina fÃ¶rÃ¤ldrar nÃ¤r man behÃ¶ver det, modet att vÃ¥ga gÃ¶ra nÃ¥got som man oroar sig Ã¶ver men ocksÃ¥ att veta att man kommer le igen efter att man har varit ledsen. Det man tar fÃ¶r givet.

Ibland kan jag kÃ¤nna att jag har fÃ¥tt Ã¥ka pÃ¥ en rÃ¤kmacka genom hela livet. Vart Ã¤r mina problem? NÃ¤r ska jag kÃ¤mpa? NÃ¤r ska jag tycka att livet Ã¤r pissigt? Allt har gott sÃ¥ fruktansvÃ¤rt enkelt att allt har kÃ¤nts som en stor drÃ¶m. En drÃ¶m som inte Ã¤r verklighet, en drÃ¶m som jag inte ens njutit av.

Det Ã¤r mitt problem. StrÃ¤van efter att hela tiden vara bÃ¤ttre, ha det roligare och vara mer duktig och driftig Ã¤n vad man egentligen Ã¤r och klarar av. Under tiden detta pÃ¥gÃ¥r glÃ¶mmer man bort att sluta leva i framtidsdrÃ¶mmen och leva nu istÃ¤llet. Jag rÃ¤knar med att nÃ¥got ska hÃ¤nda varje dag, annars Ã¤r dagen bortkastad. Det som krockar hÃ¤r Ã¤r att oavsett vad jag spenderar dagen till funderar jag inte kring det. MUF middagar, mÃ¶ten, intervjuer och andra roliga saker blir vardagsmat.

Jag hÃ¶jer min ribba hela tiden sÃ¥ att jag glÃ¶mmer bort att njuta av vanliga saker. FÃ¶rut kunde en kvÃ¤llsfika med en vÃ¤n, en god middag eller en melodifestivalkvÃ¤ll vara nÃ¥got jag kunde lÃ¤ngta efter. Nu krÃ¤vs det en alpresa,Â bildande av mitt eget aktiebolagÂ eller en BloggtrÃ¤ff fÃ¶r att jag ska kÃ¤nna en sorts lycka. Det Ã¤r hemskt!

Det Ã¤r nÃ¤stan problemen i livet som fÃ¥r mig att kÃ¤nna att jag lever. Jag kan vara glad Ã¶ver att en hinder kommer i livet som jag mÃ¥ste ta mig Ã¶ver! DÃ¥ fÃ¥r jag Ã¤ntligen vakna upp. Nej.. stunder som denna kommer man ifatt sig sjÃ¤lv och jag ska lÃ¤ra mig att uppskatta saker i livet mer, hur man nu gÃ¶r det vet jag inte. Det fÃ¥r blir mitt mÃ¥l.