Läsarfråga | Isabella Löwengrips blogg

Svar: Hej! Intressant fråga. Det är som är så bra med just målbildning är att du har tänkt hur allt ska bli in i detalj så när du kommer av dig eller saker och ting inte blir som det blir så kan man väldigt lätt "hitta tillbaka" på rätt spår. För mig kommer det ofta till användning när jag står på scen och föreläser. Jag har visualiserat hur framträdandet ska gå men ibland så händer det saker. Tekniken slutar att fungera mitt i allt, det ringer i någons telefon i publiken, eller som i början av graviditeten när den fortfarande var hemlig .. Att jag fick springa ut och kräkas mitt i allt. Sådana saker får ju mig ur balans. Hade jag inte visualiserat hur allt skulle gå innan skulle jag inte veta hur jag skulle hitta fokus igen. Nu är det bara att ta ett djupt andetag och hitta tillbaka till det jag har planerat.

Försök att applicera just målbilds-tänket med allt du ska göra. Allt som känns nervöst eller "stort". Jag har alltid minst tre "filmuppspelningar" mentalt på det som jag ska göra. En kvällen innan när jag står i duschen, då ser jag hela situationen. En till gång innan jag precis somnar. Och en sista gång när jag vaknar på morgonen och ligger kvar i sängen. Då känner jag mig redo under dagen.

Det som kan vara svårt med målbildning är att man inte alltid vet hur rummet ser ut där man ska befinna sig. Kan jag besöka platsen innan eller googla en bild så gör jag alltid det. Men det absolut viktigaste är just känslan du spelar upp i huvudet. Att du ser dig själv känna "wow" "Det här fick fantastiskt bra". Att du ser dig själv se lycklig ut. Det är nog det viktigaste för min del. Men rätt inställning innan och ett positivt tänkande, bryter man många onödiga nervositet-spärrar.