Läsarfråga | Isabella Löwengrips blogg

Ã?h, jag tÃ¤nker sÃ¥ varje dag hela tiden. Speciellt nÃ¤t jag Ã¤r i skolan och kollar pÃ¥ alla mina vÃ¤nner som Ã¤r sÃ¥ snygga och smala och jag kÃ¤nner mig bara dum och ful. Jag tÃ¤nker alltid, jag kommer sluta med det nÃ¤r jag blivit smal, men det blir jag ju aldrig. Jag har alltid varit mycket lÃ¤ngre och tjockare Ã¤n alla mina kompisar, och jag mÃ¥r dÃ¥ligt av det. Men de kÃ¤nns som om ja liksom inte kan sluta gemfÃ¶ra mig, usch. Ã?ven fast jag ofta pÃ¥ kvÃ¤llarna kollar mig i spegeln och ser en jÃ¤tte vacker, inte alls tjock tjej sÃ¥ fÃ¶rÃ¤ndras allt nÃ¤r jag Ã¤r med mina kompisar. Men det kÃ¤nns som om jag Ã¤ndÃ¥ inte kan gÃ¶ra nÃ¥got Ã¥t det. Att jag kan tÃ¤nka pÃ¥ Ã¤r att de â??kommer gÃ¥ Ã¶ver nÃ¤r jag Ã¤r smalâ?â?¦Vad ska jag gÃ¶ra, ? Ã?r vÃ¤ldigt tacksam fÃ¶r svar

Bella svarar: Den tjejen du ser i spegeln nÃ¤r du kÃ¤nner dig fin Ã¤r du. Och den kÃ¤nslan mÃ¥ste du spara och plocka fram nÃ¤r du plÃ¶tsligt bÃ¶rjar jÃ¤mfÃ¶ra dig sjÃ¤lv med dina vÃ¤nner. Om du kÃ¤nner dig fin hemma, hur ska du dÃ¥ kunna bli ful och tjock en timma senare med dina vÃ¤nner? Du mÃ¥ste jobba med din sjÃ¤lvkÃ¤nsla fÃ¶r just nu Ã¤r den troligen lÃ¥g eftersom ditt "vÃ¤rde" Ã¤ndras beroende pÃ¥ vilka du umgÃ¥s med fÃ¶r stunden.

Att stÃ¤ndigt jÃ¤mfÃ¶ra sig sjÃ¤lv med andra Ã¤r ett sÃ¤kert sÃ¤tt att sÃ¥ra sig sjÃ¤lv fÃ¶r det kommer alltid finnas mÃ¤nniskor runt dig som Ã¤r snyggare, smartare, roligare, har fler vÃ¤nner etc. Men mÃ¥ste man alltid vara snyggast i gÃ¤nget? MÃ¥ste man vara smalast? MÃ¥ste man vara personen med hÃ¶gst betyg? Kraven idag som vi har pÃ¥ oss sjÃ¤lva Ã¤r sÃ¥ himla orimliga och gÃ¶r att vi kÃ¤nner oss vÃ¤rdelÃ¶sa och dÃ¥liga.

Jag har aldrig fÃ¶rsÃ¶kt att vara smalast, smartast eller snyggast, fÃ¶r jag vet att jag aldrig kan bli det och det Ã¤r helt slÃ¶seri pÃ¥ tid att strÃ¤va Ã¥t det hÃ¥llet. IstÃ¤llet tÃ¤vlar jag med mig sjÃ¤lv att bli "tjejen med bÃ¤st sjÃ¤lvkÃ¤nsla" FÃ¶r jag har lovat mig sjÃ¤lv att aldrig bÃ¶rja mixtra med mat eller fÃ¥ Ã¥ngest fÃ¶r de jag Ã¤ter, eller tycka att jag Ã¤r ful. Och jag mÃ¥ste sÃ¤ga att jag har kommit lÃ¥ngt i den tÃ¤vlingen. GÃ¶r det du med!

Sluta jÃ¤mfÃ¶ra dig och Ã¤gna uppmÃ¤rksamheten Ã¥t dig sjÃ¤lv istÃ¤llet. Â SÃ¥ fort jag gÃ¥r fÃ¶rbi en spegel sÃ¥ tÃ¤nker jag alltid "JÃ¤klar vad fin jag Ã¤r" eller sÃ¥ brukar jag tÃ¤nka, rÃ¤tt som det Ã¤r nÃ¤r jag Ã¤r pÃ¥ vÃ¤g nÃ¥gonstans "att jag Ã¤r helt fantastisk, gud vad jag Ã¤r stolt Ã¶ver mig sjÃ¤lv" BÃ¶rja peppa dig sjÃ¤lv mer. Och som du sÃ¤ger i slutet, att kÃ¤nslan skulle gÃ¥ Ã¶ver om du gick ner. Det Ã¤r fel! Lycka sitter inte i kilon, utan i huvudet. Kan du inte gilla dig sjÃ¤lv hur du Ã¤n ser ut kommer du inte kunna gÃ¶ra det om du Ã¤ndrar pÃ¥ dig heller!